Skadestånd för utebliven vinst kräver inte alltid att kontrakt har tecknats

Den 18 maj kom två domar från Högsta domstolen (HD) avseende skadestånd vid offentlig upphandling. I det första målet (mål T 6224-14) nyanserade HD sitt tidigare till synes tydliga principiella ställningstagande att upphandlingsskadestånd för utebliven vinst kräver att avtal har ingåtts med fel leverantör

Statens fastighetsverk (SFV) genomförde år 2012 en upphandling av ombyggnation i Armémuseum i Stockholms lokaler med tilldelningsgrunden lägsta pris. Endast två anbudsgivare lämnade anbud, Nils Bengtssons Byggnads AB (NBB) och Venair Building Systems AB (Venair). NBB hade det lägsta priset, men SFV förkastade NBB:s anbud med motiveringen att anbudet var ofullständigt. Istället tilldelades Venair kontraktet. NBB ansökte om överprövning varvid förvaltningsrätten konstaterade att SFV felaktigt hade förkastat NBB:s anbud. Någon månad efter förvaltningsrättens dom valde SFV emellertid att avbryta upphandlingen, med hänvisning till att anbudens giltighetstid hade löpt ut strax efter domen, samt att projektet var så försenat att det inte längre gick att genomföra inom utsatt tid. NBB ansökte inte om överprövning av avbrytandebeslutet. Under år 2013 upphandlades projektet på nytt. NBB lämnade dock inget anbud i den nya upphandlingen och SFV ingick avtal med Venair. NBB väckte dock talan om skadestånd på grund av att NBB hade gått miste om entreprenaden på grund av SFV:s felaktiga tilldelningsbeslut i den första upphandlingen.

HD konstaterade inledningsvis att även om frågan om upphandlingsfel redan har prövats i förvaltningsdomstol ska den prövas (även) i skadeståndsprocessen. HD kom dock till samma slutsats som förvaltningsrätten i denna del, dvs. att NBB:s anbud hade förkastats i strid med LOU. För att ett sådant upphandlingsfel ska vara skadeståndsgrundande krävs ett orsakssamband mellan det felaktiga tilldelningsbeslutet och den påstådda skadan. I Fidelia-målet (NJA 2013 s. 762) ansågs ett sådant samband föreligga när ett felaktigt tilldelningsbeslut följts av ett kontraktstecknande. Hur det förhöll sig i fråga om ett felaktigt tilldelningsbeslut som följts av ett avbrytande prövades dock inte i Fidelia-målet. Denna fråga låg dock för prövning i detta mål.

Frågan om direkt orsakssamband mellan det felaktiga tilldelningsbeslutet och beslutet att avbryta upphandlingen var enligt HD den centrala frågan i målet, eftersom det skulle innebära att SFV självt hade framkallat skälen för avbrytandet varmed NBB gått miste om kontraktet. Frågan om avbrytandebeslutet var korrekt eller inte (dvs. om beslutet vilade på sakligt godtagbara skäl) var endast av betydelse om sådant orsakssamband inte förelåg. Samtliga av SFV:s skäl för avbrytandet hade sin grund i de förseningar som orsakades av överprövningsprocessen. Därmed fanns enligt HD ett adekvat orsakssamband mellan det felaktiga tilldelningsbeslutet och det faktum att NBB gick miste om avtalet. Skadeståndstalan bifölls således och NBB tillerkändes skadestånd med det positiva kontraktsintresset – dvs. för utebliven vinst.

NBB skulle alltså försättas i samma läge som om anbudsförfarandet hade varit korrekt. Det faktum att avtal inte hade tecknats med en annan anbudsgivare med anledning av upphandlingens avbrytande saknade enligt HD betydelse för ersättningsfrågan. Jämkning av skadeståndet, till följd av att NBB inte hade överprövat avbrytandebeslutet, var inte heller aktuellt. Detta eftersom en sådan process inte hade fyllt någon reell funktion – det hade fortfarande varit omöjligt att färdigställa entreprenaden inom de i förfrågningsunderlaget angivna tidsramarna. Inte heller skulle skadeståndet jämkas på grund av att NBB inte hade lämnat anbud i den andra upphandlingsomgången eftersom denna upphandling avsåg en annan tidsperiod.

HD slår sålunda fast att skadeståndsskyldighet för det positiva kontraktsintresset inte uteslutande kräver att ett avtal har ingåtts med fel leverantör enligt ett felaktigt tilldelningsbeslut – så som tidigare praxis har indikerat – utan även kan uppstå vid avbruten upphandling. Enligt vår mening är detta ett positivt förtydligande av rättsläget. Upphandlande myndigheter kan därmed inte längre (utan vidare) trotsa en rättelsedom genom att avbryta upphandlingen och därigenom undgå skadeståndsansvar med hänvisning till att inget avtal har ingåtts med fel leverantör i den förfelade upphandlingen.

***

Denna artikel har publicerats i Cederquists nyhetsbrev Competition & Procurement Quarterly. Vill du också ha senaste nytt inom konkurrensrätt och offentlig upphandling? Anmäl dig här till vårt nyhetsbrev.

Ring
Meny