Nya sanktioner vid överträdelser av marknadsförings- och konsumentskyddsregler

Den 1 september i år trädde ändringar i kraft i bland annat distansavtalslagen, marknadsföringslagen, prisinformationslagen och avtalsvillkorslagen. Regeländringarna bygger på ett EU-direktiv. Cederquist har i en tidigare artikel från mars 2022, Nya konsumentskyddsregler, gett en introduktion till de nya reglerna (samt till den nya konsumentköplagen som trädde i kraft den 1 maj). Bland annat innebär de nya reglerna att fler överträdelser kan leda till sanktionsavgift jämfört med vad som har gällt tidigare och att avgiftsnivåerna kan bli högre (upp till fyra procent av årsomsättningen). I denna artikel tar vi upp vilka överträdelser som kan ge sanktionsavgift, hur beloppen fastställs och vad man bör tänka på i anpassningen till de nya reglerna.

Vad för olika typer av sanktionsavgifter införs?

Marknadsstörningsavgiften enligt marknadsföringslagen reformeras och en ny sanktionsavgift enligt avtalsvillkorslagen införs. I det följande kommer vi gemensamt benämna dem båda för ”sanktionsavgifter” (men vi indikerar om det finns skillnader mellan de olika typerna).

Vilka överträdelser kan leda till att en sanktionsavgift utgår?

Marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen kan utgå i följande fall:

  • Vid överträdelser av bestämmelserna i marknadsföringslagen generellt. Om överträdelsen gäller den så kallade generalklausulen (5 § i marknadsföringslagen), gällande marknadsföring i strid med ”god sed”, krävs det dock att näringsidkaren fortsätter med överträdelsen även efter det att ett förbud eller åläggande (som vunnit laga kraft) utfärdats mot näringsidkaren ifråga.
  • Vid överträdelser av den så kallade svarta listan över otillbörliga affärsmetoder, t.ex. beskriva en produkt som ”gratis”, där konsumenten ändå tvingas betala en viss avgift. Notera att svarta listan nyligen kompletterats med fler otillbörliga affärsmetoder.
  • Vid överträdelser av vissa bestämmelser i andra lagar som uttryckligen anger att ett visst handlande kan medföra en marknadsstörningsavgift (exempelvis alkohollagen, lag om tobak och liknande produkter, och lag om tobaksfria nikotinprodukter).
  • Vid överträdelser av vissa bestämmelser i vissa andra lagar som hänvisar till marknadsföringslagen (exempelvis prisinformationslagen, inklusive föreskrifter som utfärdats med stöd därav, och distansavtalslagen), utan att det uttryckligen anges att marknadsstörningsavgift kan utgå.

Enligt både marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen gäller att såväl den aktuella näringsidkaren som den som handlar på näringsidkaren vägnar eller bidrar till överträdelsen kan få en sanktionsavgift. Överträdelsen måste inte ha skett med uppsåt, utan det räcker med oaktsamhet för att en sanktionsavgift ska kunna bli aktuell.

Sanktionsavgift enligt avtalsvillkorslagen kan utgå i följande fall:

  • Vid användning av ett avtalsvillkor där konsumenten är hänvisad till ett telefonnummer med förhöjd taxa för att ta kontakt med näringsidkaren per telefon, med anledning av ett avtal mellan parterna.
  • Vid användning av ett oskäligt avtalsvillkor som näringsidkaren har förbjudits att använda av domstol enligt 3 § avtalsvillkorlagen, genom ett avgörande som har fått laga kraft. Det krävs alltså att förbudet har överträtts för att sanktionsavgift ska kunna utgå i denna situation. Exempel på sådana oskäliga villkor som en domstol kan förbjuda är villkor som strider mot, eller avser att kringgå, tvingande rättsprinciper eller konsumentskyddande bestämmelser i lag. Även oklara eller vilseledande villkor kan bedömas som oskäliga och därmed förbjudas.

Hur bestäms storleken på avgiften?

Den maximala sanktionsavgiften är fyra procent av näringsidkarens årliga globala omsättning. Omsättningen beräknas för det aktuella bolaget och inte på koncernnivå. Detta beloppstak gäller både marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen och sanktionsavgift enligt avtalsvillkorslagen. Det tidigare beloppstaket för marknadsstörningsavgift (på tio miljoner kronor) tas bort.

När sanktionsavgiften bestäms ska domstolen ta hänsyn till följande omständigheter:

  • överträdelsens allvar (utifrån överträdelsens art, varaktighet och omfattning);
  • åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra eller avhjälpa den skada som en konsument har lidit;
  • tidigare överträdelser av näringsidkaren;
  • vinst som näringsidkaren har gjort, eller förlust som undvikits, genom överträdelsen (i den utsträckning det går att utreda);
  • sanktioner som har påförts näringsidkaren för samma överträdelse i andra medlemsstater i EU (i gränsöverskridande fall); och
  • eventuella andra försvårande eller förmildrande omständigheter utöver ovan.

Näringsidkaren kan helt undgå sanktionsavgift om det finns synnerliga skäl, t.ex. då det på grund av efterföljande omständigheter i sällsynta undantagssituationer framstår som stötande att påföra en näringsidkare en sanktionsavgift.

Domstolen ska i varje enskilt fall göra en samlad bedömning av alla relevanta omständigheter när avgiftens storlek bestäms.

Vem dömer ut avgiften?

Det är Patent- och marknadsdomstolen (PMD) som, på talan av Konsumentombudsmannen (KO), har möjlighet att utfärda sanktionsavgiften.

För det fall KO inte väljer att väcka talan får dock en sammanslutning av näringsidkare väcka talan avseende sanktionsavgift enligt avtalsvillkorslagen. Vad gäller marknadsstörningsavgift får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller en sammanslutning av näringsidkare, väcka talan om inte KO gör det. Detta innebär att en näringsidkare kan väcka talan om marknadsstörningsavgift gentemot sin konkurrent.

Utdöms sanktionsavgiften direkt vid första överträdelsen även om bristen rättas?

Som utgångspunkt finns ingen rättighet för näringsidkaren att först rätta överträdelsen. Dock gäller att sanktionsavgift enligt avtalsvillkorslagen endast kan utdömas direkt om det gäller en överträdelse av 3a § (dvs. om konsumenten är hänvisad till att använda ett telefonnummer med förhöjd taxa för att ta kontakt med näringsidkaren med anledning av ett avtal). En sanktionsavgift enligt avtalsvillkorslagen för användandet av annat oskäligt avtalsvillkor kräver att näringsidkaren har förbjudits att använda sådant villkor enligt 3 §, genom ett avgörande som har vunnit laga kraft.

Om överträdelsen omfattas av ett förbud eller ett åläggande som har förenats med vite, och talan om utdömande av vitet har väckts, får sanktionsavgift inte utfärdas för samma överträdelse. Syftet är att förhindra att samma överträdelse blir föremål för dubbla prövningar och sanktioner. Däremot hindrar inte bestämmelsen att en avgift påförs för en överträdelse som omfattas av ett förbud eller åläggande som förenats med vite, förutsatt att talan om utdömande av vitet inte har väckts.

När preskriberas ansvaret?

Sanktionsavgifter får endast dömas ut om den näringsidkare som anspråket riktar sig mot har fått del av stämningsansökan inom fem år från det att överträdelsen upphörde.

Att tänka på i arbetet med att anpassa verksamheten till de nya reglerna

I syfte att anpassa verksamheten och undvika sanktionsavgifter rekommenderar vi att ni:

  • inventerar de produkter, tjänster och kanaler ni använder er av för marknadsföring och försäljning;
  • informerar och utbildar organisationen om reglerna och kraven det innebär och fånga upp relevant input på hur kraven kan påverka er verksamhet;
  • analyserar nuvarande regelefterlevnad och, vid behov, anpassar verksamheten för att säkra regelefterlevnad (exempelvis uppdatera webbsidor och IT-system, revidera avtalsvillkor, omförhandla avtal med samarbetspartners och dylikt); och
  • dokumenterar processer och rutiner för att hantera kraven i er dagliga verksamhet och informerar och utbildar organisationen om dessa.

Kontakta oss gärna om ni vill veta mer om hur lagändringarna påverkar er, hur ni bäst kan anpassa er verksamhet till de nya reglerna eller minska risken för att drabbas av sanktionsavgifter.