Nyhetsbrev Tvistelösning

Nyhetsbrevet från Advokatfirman Cederquists tvistelösningsgrupp vänder sig till dig som arbetar med juridiska frågor i privat och offentlig sektor. I detta nyhetsbrev ingår ett antal notiser som rör avkastningsränta på mervärdesskatt, personlig ersättningsskyldighet i handelsbolag och om bortfallande av solidariskt betalningsansvar för det fall borgenären i förhållanden till en av flera gäldenärer efterger del av gäldenärens andel av skulden.

AVKASTNINGSRÄNTA KAN UTGÅ PÅ MERVÄRDESSKATT SOM SKA ÅTERBETALAS ENLIGT LÄRAN OM CONDICTIO INDEBITI

Högsta domstolen har klarlagt att avkastningsränta på mervärdesskatt kan utgå även när ett belopp ska återbetalas enligt läran om condictio indebiti. Det krävs dock att den som erhållit betalningen faktiskt haft möjlighet att få avkastning på beloppet.

Förhållandena var desamma som i NJA 2015 s. 1072, vilket refererats i nyhetsbrevet från mars år 2016, dvs. att ett tryckeri hade fakturerat och fått betalt enligt då gällande mervärdesskattesats. Efter retroaktiv sänkning av mervärdesskattesatsen väckte kunden talan och yrkade att den betalade mervärdesskatten skulle återbetalas samt att avkastningsränta skulle betalas på beloppet.

Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att tryckeriet, av samma anledningar som i NJA 2015 s. 1072, var skyldigt att betala tillbaka mellanskillnaderna mellan den gamla och nya mervärdesskattesatsen till kunden enligt läran om condictio indebiti.

Avkastningsränta syftar till att ersätta betalningsmottagarens utbyte eller nytta av att under en tid ha innehaft pengar som denne annars inte skulle ha haft. Avkastningsräntan ska dock vara schabloniserad och inte närmare bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Högsta domstolen har i ett tidigare rättsfall, NJA 2014 s. 1006, uttalat att avkastningsränta utgår på mervärdesskatt när både huvudfordran och den belöpande mervärdesskatten ska betalas åter, då sådan ränta löper på huvudfordran. Domstolen menade dock att det i fall som det aktuella, där återgången av mervärdesskattebeloppet inte beror på att hela eller delar av det i övrigt fakturerade beloppet ska återgå, finns utrymme att beakta om betalningsmottagaren haft möjlighet att få avkastning på beloppet.

De aktuella mervärdesskattebeloppen redovisades löpande av tryckeriet till Skatteverket, varför tryckeriet inte haft möjlighet att få avkastning på beloppen. Efter Skatteverkets beslut om reduktion av den utgående mervärdesskatten kunde tryckeriet däremot få avkastning på beloppet. Högsta domstolen utdömde därför avkastningsränta på beloppen från den dagen då Skatteverket meddelade sitt beslut.

Högsta domstolens dom den 4 oktober 2016 i mål T 3837-14 hittar du här.

 

FÖRE DETTA BOLAGSMAN I HANDELSBOLAG FICK KRÄVA EN ANNAN BOLAGSMAN PERSONLIGEN TROTS ATT HANDELSBOLAGET INTE VAR UPPLÖST

Den begränsning som finns i handelsbolagslagen gällande förbud att kräva övriga bolagsmän personligen gäller endast under bolagets bestånd. Högsta domstolen har klarlagt att begränsningsregeln inte gäller för bolagsman som utträtt ur handelsbolaget, eftersom bolaget då inte längre består för den utträdde bolagsmannen.

Sedan en bolagsman i ett handelsbolag utträtt ur handelsbolaget, krävde denne ersättning från en av de övriga bolagsmännen för hälften av handelsbolagets ackumulerade resultat och utlägg som bolagsmannen gjort för handelsbolaget. Motparten bestred kravet och invände att den före detta bolagsmannen inte hade rätt att kräva honom personligen eftersom handelsbolaget inte var upplöst, enligt 2 kap. 12 § handelsbolagslagen.

Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att när en bolagsman ska utträda ur ett handelsbolag men handelsbolaget ska fortsätta sin verksamhet, krävs normalt att en slutreglering sker och att ett lösenbelopp bestäms. Den utträdande bolagsmannen har då, om inget annat avtalas, rätt till det belopp denne skulle erhållit vid ett bolagsskifte. Eftersom handelsbolaget är betalningsskyldigt för lösenbeloppet är då frågan om det måste ha skett ett skifte och en efterföljande upplösning av handelsbolaget för att en bolagsman ska kunna krävas personligen på lösenbeloppet.

Domstolen uttalade att begränsningen i bestämmelsen enligt ordalydelsen gäller "under bolagets bestånd". Begränsningen ska förstås så att en bolagsmans fordringar ska beaktas först vid ett skifte, där varje bolagsmans betalningsskyldighet bestäms med hänsyn till bolagsmännens samlade anspråk på bolaget.

När en bolagsman utträder ur handelsbolaget kan det ses som en partiell upplösning av bolaget, eller som att bolaget inte längre består för dennes del. Detta då bolagsförhållandet i ett handelsbolag är avhängigt det avtal som finns mellan bolagsmännen, vilket upphör när en bolagsman utträder ut bolaget. 2 kap. 12 § handelsbolagslagen bör därför tolkas så att den endast är gällande för befintliga bolagsmän och inte sedan dessa utträtt ur handelsbolaget. Högsta domstolen biföll därför talan och förklarade att det förelåg en personlig ersättningsskyldighet för den kvarstående bolagsmannen.

Högsta domstolens dom den 15 december 2016 i mål T 2841-15 hittar du här.

 

BORGENÄR SOM FÖRLIKTS MED EN AV TVÅ SOLIDARISKT ANSVARIGA GÄLDENÄRER FÖRLORADE RÄTT ATT KRÄVA DEN ANDRE GÄLDENÄREN PÅ HELA DET RESTERANDE BELOPPET

En borgenär som gör en eftergift mot en gäldenär, vilken medför att övriga gäldenärers regressrätt påverkas, förlorar rätten att göra gällande övriga gäldenärers ansvar för den förste gäldenärens skuld.

Två personer hade lånat 300 000 kronor av ett kreditbolag och enligt skuldebrevet svarade de solidariskt för hela skulden. Lånet betalades inte tillbaka i tid. Kreditbolaget ingick då en förlikning med den ena personen, vilken innebar att hon skulle betala tillbaka 100 000 kronor och att samtliga deras mellanhavanden därmed var slutligt reglerade. Kreditbolaget krävde sedan den andra personen på betalning av resterande belopp.

Högsta domstolen uttalade att ett solidariskt ansvar som i förevarande fall liknar vad som gäller vid proprieborgen. Som huvudregel ska ansvaret till slut bäras av gäldenärerna i enlighet med var och ens andel av skulden. Det solidariska ansvaret bygger alltså på att det finns en regressrätt för en gäldenär som betalar mer än sin andel av skulden och borgenären har därför en skyldighet att se till att regressrätten inte går förlorad.

Om borgenären gör en eftergift mot en gäldenär så kan det innebära att övriga gäldenärer förlorar möjligheten att kräva ut den gäldenärens andel. Borgenären får då själv ta de negativa konsekvenserna av valet att efterge sin fordran mot en gäldenär. En borgenär, som efterger sin fordran mot en medgäldenär utan övriga medgäldenärers samtycke, kan därmed som utgångspunkt inte längre göra gällande medgäldenärernas ansvar för gäldenärens andel, i den utsträckning som gäldenären befrias genom eftergiften.

Eftersom kreditbolaget accepterat att saken var slutreglerad för den ena personen, och att hon var befriad från skulden och eventuell regressrätt, kunde kreditbolaget inte längre göra gällande den andre personens ansvar för hennes del av skulden. Efter förlikningen svarade därför den andre personen endast för sin egen del av skulden, vilken uppgick till 150 000 kronor.

Högsta domstolens dom den 28 december 2016 i mål T 5911-15 hittar du här.

Ring
Meny