Avgörande från 1888 ansågs utgöra ett giltigt tillstånd för vattenverksamhet

Mark- och miljööverdomstolen har i mål nr. M 10196–24 konstaterat att giltigt tillstånd för vattenverksamhet förelegat enligt 5 § lag (1998:811) om införande av miljöbalken, med stöd av ett avgörande från 1888. Det var därför fel av mark- och miljödomstolen att avslå ansökan om omprövning av moderna miljövillkor med hänvisning till att verksamheten saknade tillstånd. Enligt mark- och miljööverdomstolen ska omfattningen av ett tillstånd meddelat enligt äldre föreskrifter bedömas utifrån tillståndets lydelse, med beaktande av dess kontext och den lagstiftning som fanns vid den aktuella tidpunkten.

Bakgrund

Sökanden, som bedrev vattenverksamhet bestående av produktion av vattenkraftsel, yrkade i mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt att omprövning av verksamheten för moderna miljövillkor enligt 11 kap. 27 och 24 kap. 10 §§ miljöbalken. Sökanden anförde bland annat till stöd för sin ansökan att verksamheten bedrevs enligt ett utslag från häradssynerätten år 1888. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan med hänvisning till att den vattenverksamhet som sökanden bedrev saknade tillstånd för produktion av vattenkraftsel. Detta då domstolen ansåg att frågan om tillåtligheten av den ifrågavarande vattenverksamheten för elkraftproduktion inte tidigare prövats i de avgöranden som sökanden åberopat som stöd.

Sökanden överklagade avgörandet till Mark- och miljööverdomstolen.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att det saknades tillstånd för sökandens vattenverksamhet enligt miljöbalken. Frågan var därför om verksamheten bedrevs med stöd av tillstånd som hade meddelats med stöd av äldre bestämmelser och anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken, i enlighet med 5 § lag (1998:811) om införande av miljöbalken.

Beträffande omfattningen av ett äldre tillstånds omfattning underströk mark- och miljööverdomstolen att bedömningen måste göras utifrån tillståndets lydelse, med beaktande av dess kontext och den lagstiftning som fanns vid den aktuella tidpunkten.

Mark- och miljööverdomstolen fann, mot bakgrund av häradssynerättens utslag från 1888, att det förelegat tillstånd för dämning, avledning för att tillvarata vattnets kraft och reglering. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade vidare att även om turbiner för elproduktion installerades efter utslaget från 1888, behövde denna omständighet inte medföra att verksamheten hade förändrats på ett sådant sätt att den inte skulle anses bedriven på samma sätt som tidigare. Då det enligt Mark- och miljööverdomstolen inte i målet framkommit att anläggningarnas läge, funktion eller inverkan på vattenförhållandena skiljde sig i något väsentligt avseende från de anläggningar som uppfördes med stöd av avgörandet från 1888, förelåg alltjämt tillstånd för verksamheten enligt ovannämnda avgörande. Det var därför fel av mark- och miljödomstolen att avslå sökandens ansökan om omprövning av verksamheten för moderna miljövillkor på den grund att det saknats tillstånd för att bedriva den ifrågavarande vattenverksamheten. Mark- och miljööverdomstolen undanröjde därför underinstansens dom och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling av sökandens ansökan om omprövning för moderna miljövillkor.

Avgörandet bekräftar tidigare praxis

Mark- och miljööverdomstolens avgörande står därmed i linje med tidigare praxis. Verksamhet som bedrivits med stöd av äldre tillstånd ska därför inte enbart på grund av teknikförändringar inte anses bedrivna på samma sätt som tidigare. Det äldre tillståndet och dess lydelse måste i detta hänseende tolkas mot bakgrund av dess kontext och den lagstiftning som fanns vid den aktuella tidpunkten för tillståndet vid tillämpningen av 5 § lag (1998:811) om införande av miljöbalken.