EU-domstolen öppnar för högre löner som tilldelningskriterium i upphandling

Målet rörde en spansk upphandling av hemtjänst. För att höja kvaliteten i verksamheten valde den upphandlande kommunen att ge högre poäng till anbudsgivare som erbjöd löner över minimivillkoren i det kollektivavtal som gällde för sektorn. Kravet avsåg endast den personal som skulle utföra det aktuella kontraktet. Kommunen angav också att den leverantör som tilldelades kontraktet skulle förhandla med personalrepresentanter om hur löneökningen skulle genomföras och verka för att ingå ett kollektivavtal för den berörda personalen.

En spansk bransch- och arbetsgivarorganisation överklagade upphandlingen och gjorde bland annat gällande att kriteriet inte var förenligt med unionsrätten. Den nationella domstolen frågade bland annat om kriteriet kunde användas för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet och om det kunde strida mot rätten till kollektiva förhandlingar enligt artikel 28 i EU:s rättighetsstadga.

EU-domstolens bedömning

EU-domstolen slog fast att ett sådant lönekriterium i princip kan utgöra en social aspekt enligt artikel 67 i upphandlingsdirektivet. Domstolen framhöll att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet inte bara ska bedömas utifrån pris, utan också utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Inom ramen för den bedömningen får även sociala aspekter beaktas, förutsatt att de har tillräcklig koppling till kontraktsföremålet och är förenliga med kraven på bland annat transparens och likabehandling.

I det aktuella fallet framhöll EU-domstolen att hemtjänst är en personalintensiv social tjänst där personalens arbetsinsatser har direkt betydelse för kvaliteten. Högre löner kan enligt domstolen bidra till ökad kontinuitet, minskad personalomsättning och bättre möjligheter att rekrytera kvalificerad personal. För tjänster som riktar sig till utsatta personer kan sådana faktorer vara avgörande för kvaliteten i utförandet.

När det gäller artikel 28 i stadgan fann EU-domstolen att kriteriet inte innebar ett otillåtet ingrepp i rätten till kollektiva förhandlingar. Avgörande var att leverantören endast var skyldig att förhandla och sträva efter att ingå ett kollektivavtal, inte att uppnå ett visst resultat. Arbetsmarknadsparternas självständighet ansågs därför inte åsidosatt.

Vad betyder domen i praktiken?

Domen bekräftar att det i vissa fall är möjligt att väga in högre löner i anbudsutvärderingen och att ställa krav på att leverantören ska verka för att ingå kollektivavtal. Avgörandet innebär dock inte att sådana kriterier generellt kan godtas. Bedömningen beror fortfarande på hur kriteriet är utformat i den enskilda upphandlingen, om det har en tillräcklig koppling till kontraktsföremålet och om det är förenligt med de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna.