EU-domstolens dom i ”Lexbase-målet”
I flera tidigare artiklar har vi berört relationen mellan GDPR, å ena sidan, och den svenska yttrandefrihetsgrundlagen (”YGL”) och tryckfrihetsförordningen (”TF”), å den andra, och särskilt förekomsten av så kallade frivilliga utgivningsbevis för databaser och söktjänster som publicerar personuppgifter online. Enligt den svenska dataskyddslagen som kompletterar GDPR ska GDPR inte tillämpas i strid med TF/YGL. Databaser med grundlagsskyddat frivilligt utgivningsbevis har därför, enligt svensk rätt, i stor utsträckning ansetts falla utanför GDPR:s krav.
För att få klarhet om den svenska ordningen är förenlig med GDPR vände sig Attunda tingsrätt till EU-domstolen med en begäran om förhandsavgörande för att få vägledning om hur GDPR förhåller sig till TF/YGL:s regler om frivilliga utgivningsbevis och det svenska journalistikundantaget (läs mer här). Målet rör söktjänsten Lexbase som publicerar brottmålsdomar på sin hemsida, och som har grundlagsskydd genom frivilligt utgivningsbevis.
I september 2025 meddelade generaladvokaten sitt förslag till avgörande i Lexbase-målet (läs här). Den 9 juli 2026 meddelade EU-domstolen dom i målet. Nedan går vi översiktligt igenom EU-domstolens slutsatser.
EU-domstolens bedömning
Attunda tingsrätt ställde tre frågor till EU-domstolen. Frågorna rörde i huvudsak hur långt medlemsstaterna får gå när de förenar GDPR med yttrande- och informationsfriheten, vilka rättsmedel som måste finnas tillgängliga för den registrerade, och om en verksamhet som Lexbase kan anses behandla personuppgifter för journalistiska ändamål.
Förena skydd av personuppgifter med yttrande- och informationsfriheten
Artikel 85 GDPR kräver att medlemsstaterna i nationell rätt förenar rätten till skydd av personuppgifter med yttrande- och informationsfriheten. För behandling som sker för journalistiska ändamål, eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande, ska medlemsstaterna införa undantag eller avvikelser från vissa delar av GDPR, i den utsträckning det är nödvändigt för att förena dessa rättigheter.
EU-domstolen konstaterar att nationell lagstiftning inte får innebära att GDPR generellt sätts åt sidan med hänvisning till yttrande- och informationsfriheten. Undantag från GDPR måste hålla sig inom de ramar som anges i förordningen. EU-domstolens slutsatser påverka således den svenska regleringen som i dagsläget möjliggör att svensk grundlag ges företräde framför GDPR.
Rätt att angripa personuppgiftsbehandling
När GDPR inte tillämpas får det betydelse för vilka rättsmedel, ansvarsregler och påföljder som står till buds. För databaser med frivilligt utgivningsbevis, där behandlingen enligt svensk rätt omfattas av grundlagsskydd och undantas från GDPR, har enskilda i praktiken huvudsakligen varit hänvisade till att inleda straffrättsliga förfaranden om förtal och/eller begära skadestånd på grund av förtal. EU-domstolen klargör i domen att en sådan ordning inte är förenlig med GDPR, om den innebär att den registrerade saknar tillgång till GDPR:s rättsmedel när personuppgifter om fällande brottmålsdomar tillhandahålls allmänheten mot ersättning på internet. EU-domstolens slutsatser medför sannolikt att IMY kommer kunna ha en mer framträdande roll i förhållande till söktjänster med utgivningsbevis.
Undantag för journalistiska ändamål
Det så kallade “journalistundantaget” i GDPR innebär att medlemsstaterna ska göra vissa undantag eller avvikelser från delar av GDPR när personuppgifter behandlas för journalistiska ändamål, i den mån det är nödvändigt för att förena rätten till skydd av personuppgifter med yttrande- och informationsfriheten. Attunda tingsrätt frågade om en verksamhet (som Lexbase) som utan bearbetning eller redigering tillhandahåller allmänheten offentliga handlingar i form av fällande brottmålsdomar mot ersättning på internet kan anses innebära en behandling för journalistiska ändamål.
EU-domstolen konstaterar förvisso att begreppet journalistiska ändamål ska tolkas brett, men inte så brett att det omfattar alla former av spridning av information. För att en verksamhet ska omfattas krävs bland annat att materialet är föremål för viss redaktionell bearbetning eller granskning före publicering, att publiceringen sker enligt pressetiska regler eller åtminstone enligt en redaktionell linje, och att påståenden om fakta och omständigheter granskas före publicering. Att enbart mot betalning tillgängliggöra fällande brottmålsdomar på internet utgör därför som utgångspunkt inte behandling av personuppgifter för journalistiska ändamål. EU-domstolen konstaterar särskilt att den typ av verksamhet som Lexbase bedriver inte förefaller bedrivas för journalistiska ändamål. Det är dock ytterst upp till Attunda tingsrätt att pröva detta.
Vad händer nu?
EU-domstolens avgörande innebär ett viktigt klargörande i den pågående rättsutvecklingen i Sverige kring GDPR, TF/YGL och söktjänster med frivilligt utgivningsbevis. Det återstår nu för Attunda tingsrätt att tillämpa EU-domstolens dom i det svenska målet. EU-domstolens dom, och även den kommande domen från Attunda tingsrätt, kommer att få betydelse även för andra söktjänster som publicerar personuppgifter online med stöd av frivilliga utgivningsbevis.
Avgörandet kan också komma att få betydelse för den fortsatta lagstiftningsutvecklingen i Sverige. Frågan om söktjänster med frivilligt utgivningsbevis har varit föremål för utredning, och regeringen har tidigare valt att inte gå vidare med förslag om grundlagsändringar innan rättsläget är klarlagt, bland annat med hänvisning till den då pågående prövningen i EU-domstolen. (Läs mer om utredningen i vår tidigare artikel här.)
Vi på Cederquist håller oss löpande uppdaterade på utvecklingen i dessa frågor. Hör gärna av dig om du har några frågor.
