EU-kommissionens reviderade riktlinjer om horisontella avtal ger vägledning om hållbarhetsavtal

Den 21 juli 2023 trädde EU-kommissionens reviderade riktlinjer för horisontella avtal i kraft, det vill säga riktlinjer för avtal mellan faktiska eller potentiella konkurrenter. Riktlinjerna utgör viktig vägledning för konkurrensmyndigheter, domstolar och företag i bedömningen av om ett avtal eller samarbete mellan konkurrenter omfattas av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. De reviderade riktlinjerna ger nu omfattande vägledning om när ett konkurrensbegränsande hållbarhetsavtal kan undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete med stöd av hållbarhetsargument.

Ett hållbarhetsavtal definieras i riktlinjerna som ett avtal mellan konkurrenter som syftar till att eftersträva ett eller flera hållbarhetsmål. Hållbarhetsmål ska förstås i bred bemärkelse, vilket innebär att inte bara avtal om klimatmål kan omfattas, utan även avtal om att eftersträva till exempel upprätthållandet av mänskliga rättigheter eller minskat matsvinn.

Vissa hållbarhetsavtal ger typiskt sett inte upphov till några konkurrensproblem. Exempel på sådana ges i riktlinjerna. Det kan röra sig om ett hållbarhetsavtal som enbart reglerar avtalsparternas interna beteenden, t.ex. att två konkurrenter kommer överens om att upphöra med användningen av plast för engångsbruk för att förbättra branschens övergripande rykte.

Nedan är några av nyheterna i vägledningen om hållbarhetsavtal.

Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete utifrån ett hållbarhetsperspektiv

Sedan tidigare gäller att ett avtal som strider mot förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete kan undantas om vissa villkor är uppfyllda. Riktlinjerna ger omfattande vägledning om hur en sådan bedömning kan gå till med stöd av hållbarhetsargument. Särskilt ges vägledning om hur villkoret om att avtalet ska tillförsäkra konsumenterna en skälig andel av de påstådda effektivitetsvinster som uppnås med det konkurrensbegränsande avtalet kan uppfyllas. Enligt riktlinjerna kan konsumenterna få en skälig andel av de påstådda effektivitetsvinsterna på tre olika sätt:

1. Resultatet av användningen av den produkt eller tjänst som omfattas av hållbarhetsavtalet förbättrar direkt konsumenternas erfarenhet av produkten, till exempel en produkt får bättre smak eller är hälsosammare för konsumenten om produkten är producerad på ett hållbart sätt.
2. Konsumenten får indirekta fördelar genom en uppskattning av hur dennes hållbara konsumtion påverkar andra. I riktlinjerna anges exemplet att konsumenten köper ett tvättmedel som inte rengör bättre, men förorenar vattnet mindre. Konsumenten kan då vara villig att betala ett högre pris för tvättmedlet, om valet av produkt gynnar samhället eller framtida generationer.
3. Det uppstår kollektiva fördelar för en större grupp av individer, oberoende av konsumentens egen bedömning av produkten. Sådana fördelar kan till exempel vara minskade föroreningar.

Det bör noteras att det är företagen som ska visa att de påstådda fördelarna kommer uppnås för att undantaget ska vara tillämpligt. Vissa svårigheter i bevishänseende kan uppstå då hållbarhetsfördelarna måste tillfalla kunderna på den marknad där det konkurrensbegränsande avtalet förekommer och fördelarna måste vara tillräckliga för att väga upp nackdelarna av ett konkurrensbegränsande hållbarhetsavtal.

Särskild vägledning om hållbarhetsstandarder

En vanlig form av hållbarhetsavtal är så kallade hållbarhetsstandarder, vilka innehåller krav som en tillverkare, distributör eller återförsäljare ska uppfylla i relation till olika hållbarhetsmått. Enligt riktlinjerna är det osannolikt att en hållbarhetsstandard är problematisk om ett antal villkor är uppfyllda, till exempel att utvecklingen av standarden är öppen, alla konkurrenter kan delta och företagen är fria att själva anta en högre hållbarhetsstandard som går längre än den överenskomna.

I skrivande stund har varken EU-kommissionen eller Konkurrensverket publicerat något beslut som baseras på det nya kapitlet om hållbarhetsavtal.

*MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN – Riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på horisontella samarbetsavtal (2023/C 259/01)