EU:s taxonomiförordning förenklas

Taxonomiförordningen (2020/852/EU) är ett EU-gemensamt system för att klassificera vilka ekonomiska verksamheter som är miljömässigt hållbara. EU beskriver ofta förordningen som en hörnsten i unionens ramverk för hållbar finansiering och som ett viktigt verktyg för ökad marknadstransparens. Syftet är att styra investeringar till de verksamheter som är mest betydelsefulla för den gröna omställningen.

För att en verksamhet ska klassificeras som miljömässigt hållbar krävs att den:

• bidrar väsentligt till ett eller flera av sex fastställda miljömål,
• inte orsakar betydande skada för något av de övriga målen, och
• uppfyller vissa minimikrav inom social hållbarhet.

Verksamheten måste därutöver uppfylla mer detaljerade villkor, så kallade tekniska granskningskriterier, som fastställs av EU‑kommissionen genom delegerade akter. Kriterierna används för att bedöma om en ekonomisk verksamhet bidrar väsentligt till, eller orsakar betydande skada för, miljömålen.

Viktiga ändringar i taxonomiförordningen

EU‑kommissionen kompletterar och uppdaterar taxonomin löpande genom delegerade akter. Den 26 februari 2025 presenterade kommissionen det så kallade Omnibus I‑paketet, som innehåller lagändringar för att förenkla hållbarhetsregelverken och stärka EU:s långsiktiga konkurrenskraft. I Omnibus I ingick ett förslag till en delegerad akt (EU) 2026/73 till taxonomiförordningen med vissa förenklingar.

Den delegerade akten trädde i kraft den 28 januari 2026 men gäller retroaktivt från och med den 1 januari 2026. Den påverkar därför företagens rapportering för räkenskapsåret 2026. För räkenskapsåret 2025 (rapportering 2026) får företagen välja mellan de nya rapporteringsreglerna i den delegerade akten och de tidigare reglerna (gällande till och med den 31 december 2025). Företaget ska i hållbarhetsrapporten tydligt ange vilket regelverk som har tillämpats.

En av de mest uppmärksammade förändringarna är minskad rapporteringsbörda genom införandet av nya väsentlighetströsklar. Det ger både icke‑finansiella och finansiella företag möjlighet att, under vissa villkor, undanta icke‑väsentliga aktiviteter eller exponeringar från bedömningar av förenlighet och anpassning. Rapporteringsmallarna har också förenklats. Dessutom minskar antalet datapunkter med cirka 64 procent för icke‑finansiella företag och 89 procent för finansiella företag. Den delegerade akten innebär dessutom förenklade DNSH‑kriterier (”inte orsaka betydande skada”) för förebyggande och kontroll av föroreningar, särskilt avseende användning och förekomst av vissa kemikalier.

EU-kommissionen väntas inom kort publicera en vägledning i form av Q&A, som klargör hur rättsakten ska tolkas i vissa delar.