Förslag på nya upphandlingsregler från EU-kommissionen
Den 9 september presenterade EU-kommissionen ett förslag till en ny upphandlingsförordning. Förslaget innebär stora förändringar, bland annat samlas de tre direktiv som ligger till grund för klassisk upphandling (LOU), försörjningssektorerna (LUF) och koncessioner (LUK) i en och samma förordning. Samtidigt föreslås ett antal genomgripande förändringar av regelverket. Förslaget ska nu behandlas av Europaparlamentet och ministerrådet.
Från direktiv till förordning
En stor förändring är att upphandlingsdirektiven 2014/23/EU (LUK), 2014/24/EU (LOU) och 2014/25/EU (LUF) ersätts av en enda förordning. Förordningen omfattar därmed offentlig upphandling inom den s.k. klassiska sektorn, inom försörjningssektorerna och upphandling av koncessioner. Valet att samla upphandlingsreglerna i en förordning innebär att ingen implementering kommer att ske i nationell lagstiftning, annat än där det finns behov av kompletterande bestämmelser eller där förordningen ger möjlighet till nationella variationer. Detta innebär minskat nationellt handlingsutrymme om hur reglerna ska utformas.
Försvars- och säkerhetsupphandling som regleras i direktiv 2009/81/EG omfattas inte av utkastet till en ny upphandlingsförordning.
EU:s beredskap och förmåga i fokus
Det förändrade geopolitiska läget speglas tydligt i förslaget. I förslaget läggs stort fokus på det övergripande syftet att bygga upp EU:s beredskap, säkerhet och industriella förmåga. Bland annat föreslås regler om europeisk preferens som gör det möjligt för upphandlande myndigheter att gynna europeiska aktörer och europeisk produktion. Det kan ske genom att aktörer från tredjeland inte tillåts att lämna anbud, genom krav på ursprung för varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna eller genom fördelar vid utvärderingen. Om en upphandlande myndighet väljer att nyttja denna möjlighet ska dock även leverantörer och produktion som omfattas av EU:s internationella åtaganden inkluderas.
Förslaget innebär även att EU-kommissionen ges makt att göra det obligatoriskt för upphandlande myndigheter att använda kriterier avseende europeisk preferens när det ligger i EU:s intresse.
Samtidigt läggs ett större fokus även på försörjningstrygghet, resiliens, cybersäkerhet och insyn i leveranskedjor, särskilt för kritisk infrastruktur. Krav på försörjningstrygghet kan exempelvis innebära diversifiering av leveranskedjor och att undvika beroenden av enskilda aktörer från tredjeland.
Kvalitet framför lägsta pris
Enligt förslaget ska tilldelning i första hand ske utifrån bästa förhållande mellan pris och kvalitet, där minst 30 procent av den slutliga viktningen av respektive anbud ska ske baserat på kvalitet. För arbetsintensiva kontrakt ska kvalitetsviktningen uppgå till minst 50 procent. Tilldelning baserat på lägsta pris ska endast tillämpas om kvalitet kan säkerställas på annat sätt, exempelvis genom kravställningen.
Färre och mer flexibla förfaranden
Antalet upphandlingsförfaranden föreslås minska. Enligt förslaget ska ett öppet förfarande och ett nytt dynamiskt förfarande vara huvudförfaranden. Vid båda förfarandena får förhandling användas, vilket innebär utökade möjligheter att använda förhandling jämfört med nuvarande regelverk. Det dynamiska förfarandet har likheter med dagens dynamiska inköpssystem.
Övriga nyheter
Förslaget innehåller ett flertal ytterligare nyheter. Utöver de förändringar som beskrivs ovan kan nämnas att upphandlande myndigheter som huvudregel inte ska få ställa mer långtgående krav på leverantörens minsta årsomsättning än 50 procent av det uppskattade årliga kontraktsvärdet. Högre omsättningskrav får endast användas i särskilda fall.
Huvudregeln för löptider för ramavtal föreslås även ändras till att löptiden ska vara högst tre år för ramavtal med en leverantör och fem år för ramavtal som ingås med flera leverantörer. Efter ramavtalets slut får avropskontrakten högst löpa halva ramavtalstiden.
Den fortsatta processen
Förslaget ska nu behandlas av Europaparlamentet och ministerrådet och kan därför komma att ändras under lagstiftningsprocessen. Förordningen ska börja tillämpas två år efter att den har trätt i kraft. När detta sker beror dock på hur utdragna förhandlingarna om förordningen blir.
