Nyhet
2022.09.22

Förslag till förordning om gemensamma standarder för gröna obligationer: statusuppdatering

Förra året antog Europeiska Kommissionen förslaget om en gemensam EU-standard för gröna obligationer som en del av det så kallade ”Sustainable Finance Package” som presenterades under våren. Parlamentet och Rådet har nu granskat förslaget och publicerade i somras ett förhandlingsunderlag för slutförhandlingar mellan Europeiska Kommissionen, Parlamentet och Rådet för fastställande av den slutliga förordningstexten.

Det ursprungliga förslaget som presenterades av Europeiska Kommissionen innehåller en gemensam standard för vad som ska få klassas som en europeisk grön obligation och märkas med beteckningen EuGB. Förordningen bygger på frivillighet där emittenter kan, men behöver inte, klassificera sina gröna obligationer som europeiska gröna obligationer. Väljer emittenterna att göra det behöver dock förordningen följas i sin helhet. Det ursprungliga förslaget innebär att obligationslikviden för en europeisk grön obligation ska allokeras hundra procent till projekt i ekonomiska verksamheter som är miljömässigt hållbara i enlighet med den definition av miljömässigt hållbar verksamhet som fastställs i den så kallade Taxonomiförordningen[1]. Därtill innehåller förslaget särskilda rapporteringskrav där emittenterna åläggs en skyldighet informera om hur obligationslikviden har allokerats och hur miljömässig hållbarhet uppnås genom projekten som finansieras av den europeiska gröna obligationen.

Parlamentet har nu gjort ändringsförslag till förordningen som bland annat skulle innebära att samtliga emittenter av obligationer som marknadsförs som hållbara, oavsett om de marknadsförs som en europeisk grön obligation under den nya förordningen eller inte, ska omfattas av transparenskrav som innebär att de ska publicera information om sina due diligence policies för hur huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer beaktas. Konceptet ”huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer” följer av den så kallade Disclosureförordningen[2] som gäller för kapitalförvaltare i deras transparenskrav gentemot sina investerare. Den nya förordningen i reviderat förslag innehåller i den delen korsreferenser till Disclosureförordningen och skulle innebära ett avsteg från den generella frivillighet som förordningen tidigare haft som utgångspunkt. Därtill föreslår Parlamentet en möjlighet för investerare att kunna rikta civilrättsligt skadeståndsanspråk gentemot emittenten för den skada som uppstår i det fall obligationslikviden inte är allokerad till projekt som är förenliga med Taxonomiförordningen.

Resultatet av slutförhandlingarna kommer avgöra utformningen på, och det slutliga innehållet i, förordningen. Som tidigast vid utgången av kvartalet, men möjligen inte förrän till årsskiftet, bedöms den slutförhandlade förordningen kunna presenteras.

[1] Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088.

[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn.

Hittar du inte vad du letar efter?

bg
bg