Högsta domstolen friade Swedbanks tidigare VD – uttalandena skyddades av meddelarfriheten

I en dom den 21 april 2026, i mål nr B 7476-24, friade Högsta domstolen Swedbanks tidigare VD från åtalet för grovt svindleri. Domen klargör att uttalanden i medieintervjuer i vissa fall kan skyddas av meddelarfriheten enligt yttrandefrihetsgrundlagarna.

Bakgrund

Efter intervjuer i media under åren 2018 och 2019 åtalades Swedbanks tidigare VD för grovt svindleri, alternativt grov marknadsmanipulation, samt för röjande av insiderinformation. Åtalet byggde på vissa uttalanden om Swedbanks verksamhet i Estland och bankens arbete mot penningtvätt. Tingsrätten ogillade åtalet, medan hovrätten dömde den tidigare VD:n för grovt svindleri på grund av uttalanden som denne gjorde i två intervjuer med Svenska Dagbladet och TT den 23 oktober 2018. Hovrätten ogillade däremot åtalet för röjande av insiderinformation.

Målet överklagades till Högsta domstolen, som meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i att följande var bevisat:

• Att Swedbank Compliance på gruppnivå hade indikationer på att det under åren 2007–2015 förekom omfattande misstänkta penningtvättstransaktioner mellan kunder i Swedbanks estländska verksamhet och motpartskunder i Danske Banks estländska verksamhet.
  
• Att det redan den 23 oktober 2018 fanns information om allvarliga brister och åsidosättanden i dotterbankens AML-processer under samma period, även om informationen främst avsåg åren 2012-2015.
  
• Att VD:n kände till omständigheterna enligt punkterna ovan.

Högsta domstolen prövade om VD:n skulle dömas för grovt svindleri eller grov marknadsmanipulation på grund av uttalandena i de två intervjuerna. I Högsta domstolen aktualiserades även frågan om uttalandena omfattades av meddelarfriheten.

Rättsliga utgångspunkter

Högsta domstolen började med att redogöra för brotten svindleri (9 kap. 9 § brottsbalken) och marknadsmanipulation (2 kap. 4 § 1 st. 4 lagen om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden). Domstolen konstaterade sedan att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen var relevanta för prövningen eftersom målet gällde uttalanden i media.

Enligt den exklusivitetsprincip som kommer till uttryck i dessa grundlagar kan en person bara dömas till ansvar för missbruk av tryck- eller yttrandefriheten om det finns stöd för det i yttrandefrihetsgrundlagarna. Det innebär att bara brott som finns med i den s.k. brottskatalogen i 7 kap. tryckfrihetsförordningen kan leda till straffansvar, och då enligt det särskilda system som gäller enligt yttrandefrihetsgrundlagarna. Av exklusivitetsprincipen följer också ett ensamansvar för utgivaren. Skälet är att meddelarfriheten ger var och en rätt att lämna uppgifter i syfte att göra dem offentliga, till exempel i en tryckt skrift. Trots meddelarfriheten kan en meddelare i vissa fall hållas ansvarig för brott. Det gäller allvarlig brottslighet som till exempel högförräderi och spioneri (meddelarbrotten). Grovt svindleri och grov marknadsmanipulation finns inte med bland meddelarbrotten.

Högsta domstolen konstaterade att utgångspunkten är att ett uttalande som till sin yttre form omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarna också får ett skydd för sitt innehåll. För att en uppgift ska omfattas av grundlagsskyddet måste den dock ligga inom ”yttrandefrihetsgrundlagarnas materiella tillämpningsområde”. Det betyder att skyddet för uppgiften måste stämma överens med tryck- och yttrandefrihetens syfte. Innehåll som inte rör yttrandefriheten och inte förtjänar dess skydd faller utanför det materiella tillämpningsområdet.

Bedrägeri och svindleri har sedan länge ansetts utgöra exempel på undantag från exklusivitetsprincipen, även när uppgifter har spridits i ett grundlagsskyddat medium. I praxis har det dock framhållits att sådana undantag från exklusivitetsprincipen inte gäller utan begränsningar utan måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt Högsta domstolen ska man därför pröva från fall till fall vilka uttalanden som omfattas av meddelarfriheten. Bedömningen ska utgå från uppgifternas närmare innebörd, under vilka omständigheter de lämnades samt vilket syfte den enskilde hade med att lämna dem. Resultatet ska därefter vägas mot syftet med yttrandefrihetsgrundlagarna.

Bedömningen i det enskilda fallet

Högsta domstolen konstaterade att VD:ns uttalanden var svar på frågor från journalister i två relativt korta och vanliga intervjusituationer. Intervjuerna skedde i anslutning till att Swedbank lämnade sin tredje kvartalsrapport för 2018, som var föremål för ett stort medialt intresse. Flera medier hade intervjuat VD:n. VD:n hade kort tid för eftertanke och redigeringsansvaret låg hos journalisterna. Mot den bakgrunden ansåg Högsta domstolen att inget tydde på att VD:ns syfte med uttalandena var att sprida vilseledande uppgifter som skulle påverka banken ekonomiskt.

Högsta domstolen konstaterade också att intervjuerna var ett led i journalistisk verksamhet och låg inom ramen för skyddsintressena bakom yttrandefrihetsgrundlagarna. Svaren på journalisternas frågor omfattades därför av meddelarfriheten och åtalet ogillades i sin helhet.

Kommentar

Domen är rättsligt intressant eftersom Högsta domstolen klargör vilka omständigheter som är viktiga när man bedömer meddelarfriheten i ett fall där uttalanden i ett grundlagsskyddat medium påstås utgöra svindleri. Avgörandet är dock knutet till de särskilda förhållandena i målet. Det ska följaktligen inte uppfattas som ett generellt besked om att uttalanden som i andra situationer skulle kunna aktualisera frågor om svindleri omfattas av meddelarfriheten bara för att de lämnas i en intervjusituation. Som framgår ovan byggde Högsta domstolens prövning på omständigheter som hovrätten hade funnit klarlagda. Särskild vikt lades vid att de två uttalandena lämnades som svar på frågor i korta intervjuer under stort medialt intresse, att VD:n hade kort tid för eftertanke och att journalisterna bar redigeringsansvaret. Det kan också noteras att det inte har prövats hur uttalandena hade bedömts om de i stället hade lämnats i medier utan grundlagsskydd, exempelvis i en börspodd utan utgivningsbevis.