Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i mål om avtalsingående via mejlkorrespondens

Högsta domstolen ska pröva om en mejlkonversation kan ha gett upphov till ett bindande uppdragsavtal, trots att parterna aldrig uttryckligen bekräftade att något avtal hade ingåtts. Tvisten gäller ersättning för arbete kopplat till värdering och planering inför en aktieförsäljning och käranden kräver drygt tre miljoner kronor.

Den 17 februari 2026 meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i mål nr Ö 3589–25 om avtalsingående. Målet avgjordes av Kalmar tingsrätt den 13 december 2024 (mål nr T 2492–22) och Göta hovrätt beslutade den 27 mars 2025 att inte meddela prövningstillstånd (mål nr T 236–25). Nu ska frågan om prövningstillstånd i Göta hovrätt vila i avvaktan på Högsta domstolens bedömning av om parterna i målet har ingått ett avtal med varandra, eftersom det rör sig om en sådan prejudikatfråga som anges i 54 kap. 12 a § rättegångsbalken.

Frågan som Högsta domstolen ska pröva tar sin utgångspunkt i en mejlkonversation mellan parterna. Käranden menar att parterna har ingått ett uppdragsavtal, enligt vilket käranden utfört arbete åt svaranden med att värdera och planera för en aktieförsäljning i samband med ett exploateringsprojekt.

I den omtvistade mejlkonversationen sägs det inte uttryckligen att ett avtal har slutits. Korrespondensen inleds med att svaranden informerar käranden om projektet och ber käranden fundera på hur projektet skulle kunna värderas. Svaranden öppnar därefter för möjligheten till arbete med värderingen och nämner i senare mejl en ersättning för värderingsarbetet om mellan en och fem miljoner, beroende på hur aktieförsäljningen går. Käranden ställer sig positiv och uttrycker sig villig att arbeta med värderingen. Parterna kommer överens om att de så småningom ska ses och upprätta en arbetsplan. Under tiden ska käranden ta fram en skiss, vilken sedan skickas till svaranden i ett mejl som aldrig besvaras.

Käranden har mot bakgrund av ovanstående väckt en fullgörelsetalan och yrkat att svaranden ska förpliktas betala ersättning om drygt tre miljoner kronor jämte ränta. Svaranden har bestritt att parterna har ingått ett avtal och därmed också kärandens yrkande om ersättning.

Tingsrätten prövade frågan om ett avtal slutits i tre steg:

1. Anbud och accept

Tingsrätten ansåg att det inte förelåg ett bindande avtal genom anbud och accept, eftersom svaranden inte utformat ett tillräckligt konkret anbud som käranden kunde besvara med ett ”ja”.

2. Konkludent handlande

Tingsrätten avfärdade vidare att ett avtal skulle ha slutits genom konkludent handlande, det vill säga att parterna agerat som om det finns ett avtal. Käranden hade i och för sig handlat på ett sådant sätt, menade tingsrätten, men inte svaranden. Tingsrätten bedömde att svaranden uppfattat mejlkorrespondensen som förberedelser inför ett eventuellt kommande framtida avtal.

3. Passivitet

Tingsrätten utredde slutligen om ett avtal ingåtts genom passivitet från svarandens sida, men kom fram till att så inte var fallet. Det ansågs vara en försvårande omständighet att svaranden ignorerat det sista mejlet med skissen från käranden, men tingsrätten menade att svaranden i de tidigare mejlen i konversationen inte uttryckt sig på ett sätt som gav intrycket att ett avtal ansetts ha slutits.

Högsta domstolens kommande avgörande kan få betydelse för hur långt avtalsbundenhet via mejl kan sträcka sig. Om domstolen anser att avtalsbundenhet uppkommit skärps kraven på tydlighet i avtalsförberedande korrespondens för att undvika oönskad avtalsbundenhet. Om Högsta domstolen i stället går på tingsrättens linje understryker avgörandet vikten av att den som börjar arbeta först säkerställer att ett avtal faktiskt finns.