Högsta förvaltningsdomstolen prövar omfattningen av bestämmelsen om försvarssekretess

I ett nytt avgörande har Högsta förvaltningsdomstolen prövat hur långt försvarssekretessen enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) sträcker sig när det gäller uppgifter om personal vid anstalter.

Bakgrund

Målet avsåg en begäran om att få del av sekretessprövade handlingar i ett mål hos kammarrätt. Handlingarna innehöll sammanställningar över namn, tjänstetitel och lön för samtliga anställda vid två kriminalvårdsanstalter.

I första hand begärdes fullständiga listor över all personal. I andra hand begärdes listor som endast omfattade kökspersonal, hälso- och sjukvårdspersonal samt lärare.  

Kammarrätten avslog begäran, med undantag för uppgifter om löner, eftersom uppgifterna bedömdes vara av sådant slag att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som skyddas av försvarssekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL).

Enligt 15 kap. 2 § OSL gäller sekretess för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av verksamhet som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs.

Enligt Klaganden var inte uppgifterna känsliga. Klaganden hänvisade till att det framgår av Kriminalvårdens säkerhetsskyddsanalys att uppgifter om anstalter i klass två inte omfattas av säkerhetsskydd samt att det följer av en vägledning från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att uppgifter alltid ska vara säkerhetsskyddsklassificerade enligt säkerhetsskyddslagen för att omfattas av bestämmelsen om försvarssekretess. Beträffande andrahandsyrkandet framhölls att endast 15 personer omfattades av begäran.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

I sitt avgörande konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen inledningsvis att Kriminalvården är en del av rättsväsendet, att myndighetens verksamhet omfattas av Sveriges totalförsvar och att myndigheten ansvarar för verkställigheten av påföljder som domstolarna dömer. Den verksamheten bedrivs bl.a. i kriminalvårdsanstalter.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att en ingående kartläggning av myndigheter som ingår i Sveriges totalförsvarsplanering typiskt sett kan antas medföra risk för skada för landets försvar eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet. Ett utlämnande av en sammanställning med uppgifter om identiteten på samtliga anställda vid en kriminalvårdsanstalt, oberoende av anstaltens storlek och säkerhetsklassning, kan därför normalt medföra risker för de intressen som skyddas av försvarssekretess. Högsta förvaltningsdomstolen upprätthöll därför beslutet om att avslå begäran om utlämnande av sammanställningar med uppgift om identitet på samtliga anställda.

Däremot bedömde Högsta förvaltningsdomstolen att ett utlämnande av uppgifter om verksamhetsställe och tjänstetitlar på personalen inte medför någon risk för skada för de intressen som skyddas av försvarssekretess. Uppgifterna skyddas inte heller av någon annan bestämmelse om sekretess och kunde därför lämnas ut.

När det gäller den mer begränsade begäran enligt andrahandsyrkandet konstaterades att uppgifter om kökspersonal, hälso- och sjukvårdspersonal samt lärare i och för sig kan omfattas av försvarssekretess. I detta fall var det dock fråga om ett begränsat antal anställda på två anstalter och det fanns inget som tydde på att begäran var ett led i en kartläggning som kunde antas skada eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet. Försvarssekretess hindrade därför inte utlämnande av uppgifterna.

Avslutande kommentar

Genom att slå fast att försvarssekretess kan aktualiseras även utan säkerhetsskyddsklassificering markerar domstolen att prövningen enligt 15 kap. 2 § OSL är självständig.

För myndigheter innebär detta att säkerhetsskyddsanalysen och säkerhetsskyddslagstiftningen fortsatt är centrala verktyg för att identifiera säkerhetskänslig verksamhet, men att de inte uttömmande definierar vilka uppgifter som kan omfattas av försvarssekretess. Även uppgifter som inte är säkerhetsskyddsklassificerade kan, om de t.ex. möjliggör en skadlig kartläggning av totalförsvaret, omfattas av sekretess enligt 15 kap. 2 § OSL.

Skälet till att uppgifter enligt andrahandsyrkandet inte skyddades av försvarssekretess grundades, som vi uppfattar det, på att begäran omfattade ett begränsat antal uppgifter och därför inte tydde på någon större kartläggning. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisar i detta sammanhang till ett äldre avgörande där ett mycket stort antal uppgifter hade begärts ut och där domstolen bedömde att sekretessprövningen, med hänsyn till omfattningen av de begärda uppgifterna, behövde göras utifrån vilken information som kan utvinnas genom ”pusselläggning”.

Avgörandet kan läsas som att sekretessprövningen ska ske utifrån två parametrar, dels om uppgifterna i sig kan medföra risker för skada för landets försvar eller vålla fara för rikets säkerhet på annat sätt, dels möjligheten att utvinna information genom ”pusselläggning” dock endast om en större mängd uppgifter begärs ut. Vi anser dock att båda perspektiven är viktiga i förhållande till bestämmelsen om försvarssekretess som har ett viktigt skyddsändamål. Det ställer även högre krav på myndigheter och domstolar att säkerställa att det inte öppnas upp möjligheter att få del av uppgifter som sammantaget röjer känsliga förhållanden genom att den som begär uppgifter delar upp begäran om att få del av uppgifter.