Konkurrensklausuler – en restriktivare syn i ljuset av nya avgöranden?
I maj bjöd Cederquists arbetsrättsgrupp in till ett seminarium för att diskutera användandet av konkurrensklausuler i anställningsavtal samt analysera två uppmärksammade skiljedomar från skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister rörande skäligheten av konkurrensklausuler.
Lojalitetsplikten utgör en central del av varje anställningsförhållande och innebär bland annat att arbetstagare inte får bedriva med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. Lojalitetsplikten upphör när anställningen upphör, vilket innebär att arbetstagaren är fri att konkurrera med arbetsgivaren direkt efter uppsägningstiden utan att drabbas av några konsekvenser, förutsatt att arbetstagaren inte är bunden av någon konkurrensklausul som sträcker sig efter anställningens upphörande.
En konkurrensklausul begränsar en arbetstagares möjlighet att arbeta för eller starta en konkurrerande verksamhet under en viss tid efter anställningens slut. För bolag bundna av kollektivavtal gäller 2015 års kollektivavtal mellan Svenskt Näringsliv och PTK, som uppställer särskilda regler för användandet av konkurrensklausuler. För bolag som inte är bundna av kollektivavtal gäller att klausulen inte får sträcka sig längre än vad som anses skäligt, och 2015 års kollektivavtal anses normgivande i den skälighetsbedömningen. Enligt 2015 års kollektivavtal krävs, för användandet av konkurrensklausuler, att det finns företagshemligheter i verksamheten som den anställde kan utnyttja på ett sätt som skadar företaget i konkurrenshänseende. En konkurrensklausul ska i princip inte gälla för en period länge än nio månader, men är det befogat kan perioden sträcka sig till 18 månader. Under förbudsperioden ska arbetstagaren ha rätt till ersättning motsvarande 60 procent av sin tidigare lön. En helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet avgör om klausulen är skälig.
Skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister avgör tvister rörande tolkning och tillämpning av 2015 års kollektivavtal. I slutet av 2024 meddelade skiljenämnden dom i två mål rörande skäligheten av konkurrensklausuler. Domarna har blivit uppmärksammade eftersom de indikerar en mer restriktiv hållning gentemot användningen av konkurrensklausuler, och till viss del kan anses avvika från vad parterna har överenskommit om i 2015 års kollektivavtal.
Den första skiljedomen rörde en försäljningschef som var bunden av en konkurrensklausul som förbjöd henne att, direkt och indirekt, medverka i konkurrerande verksamhet under tolv månader efter anställningens upphörande. I april 2024 påbörjade hon en ny tjänst som regional chef i ett moderbolag vars dotterbolag var konkurrerande med den tidigare arbetsgivaren. Skiljenämnden bedömde att den nya tjänsten medförde ett indirekt medverkade i konkurrerande verksamhet och att klausulen var skälig med hänsyn till hennes höga position och tillgång till känslig information. Däremot ansåg skiljenämnden att förbudstiden om tolv månader var för lång, och jämkade den därför till sex månader. Jämkningen motiverades av den ekonomiska effekt som en lång förbudstid får för arbetstagaren, att värdet av den information som arbetstagaren hade tillgång till rimligen skulle avta efter en tid samt att hon i betydande grad skulle arbeta med andra delar av koncernen som inte konkurrerade med den tidigare arbetsgivarens verksamhet. Skiljenämnden motiverade inte varför jämkningen gjordes till just sex, och inte till nio, månader.
Den andra skiljedomen gällde en byggvaruhussäljare som var bunden av en konkurrensklausul med en förbudstid om sex månader. Under denna period skulle säljaren få sedvanlig ersättning motsvarande 60 procent av sin tidigare lön. I mars 2024 påbörjade han en tjänst som säljchef vid en annan byggvaruhandelskedja och skiljenämnden bedömde att säljarens kännedom om den tidigare arbetsgivarens företagshemligheter till viss del motiverade ett konkurrensförbud. Dock bedömdes säljarens inblick i strategiska frågor begränsad och hans roll ansågs underordnad, med lön och anställningsvillkor som inte talade för någon särskilt högre position. Skiljenämnden bedömde att konkurrensklausulen inte var skälig, och betonade särskilt arbetsmarknadens rörlighet samt den ekonomiska påfrestningen för säljaren att endast få 60 procent av sin tidigare lön om drygt 40 000 kronor. Detta trots att 2015 års kollektivavtal inte anger något annat än att 60 procent av den tidigare lönen ska anses skäligt.
Det återstår att se vilken effekt som dessa avgöranden får. Cederquist följer rättsutvecklingen noga och hjälper er gärna att svara på frågor rörande användandet av konkurrensklausuler i anställningsavtal.
