Möjligheten till oberoende granskning av hållbarhetsrapporter utreds

Vid ett regeringssammanträde den 15 maj 2025 beslutades om att låta en särskild utredare ta ställning till vissa redovisningsrättsliga frågor i syfte att skapa större flexibilitet för företagen, minska deras administrativa börda och förbättra deras möjligheter till konkurrens och tillväxt (Dir. 2025:49). Särskilt intressant är uppdraget att utforska möjligheten för andra än auktoriserade revisorer att granska hållbarhetsrapporter.

Bakgrund

I juli 2024 trädde nya regler för företagens hållbarhetsrapportering i kraft. Dessa regler implementerar EU:s direktiv om företagens hållbarhetsrapportering (CSRD) och utvidgar det tidigare regelverket om företagens hållbarhetsrapportering. Utvidgningen innebär både ökade informationskrav och att fler företag omfattas av reglerna. En ytterligare nyhet är att det införts krav på oberoende granskning av den lagstadgade hållbarhetsrapporten som utmynnar i ett uttalande, med så kallad begränsad säkerhet. I samband med genomförandet av CSRD valde Sverige att inte tillvarata möjligheten att tillåta andra oberoende granskare, det vill säga oberoende leverantörer av kvalitetsgranskningstjänster, eftersom frågan behövde föregås av ytterligare utredning och analys. I Sverige är det därmed i dagsläget endast auktoriserade revisorer som tillåts utföra denna granskning.

Ska oberoende kvalitetsgranskning av hållbarhetsrapporter tillåtas?

I kommittédirektivet påpekas att de nya reglerna om hållbarhetsrapportering har ökat företagens regelbörda och kostnader för gransknings- och revisionstjänster. En rimlig utgångspunkt bör vara, enligt kommittédirektivet, att företagen i den mån det är möjligt ska ges ett betydande mått av flexibilitet när det kommer till att efterleva regelverket, utan att regelefterlevnaden för den sakens skull eftersätts.

Det kan därför, enligt kommittédirektivet, ifrågasättas om det är lämpligt att endast auktoriserade revisorer granskar hållbarhetsrapporter. I betänkandet som föregick de nya reglerna ansågs att det inte fanns skäl att låta andra än auktoriserade revisorer granska rapporterna, främst på grund av att det skulle kräva ett komplext system för utbildning och tillsyn av oberoende granskare, vilket skulle innebära ökade kostnader. Ett flertal remissinstanser var dock positiva till oberoende granskning.

I kommittédirektivet framförs ett antal argument för att låta andra än auktoriserade revisorer granska hållbarhetsrapporter. Ett argument är att de utökade kraven och den större grupp av företag som nu omfattas av reglerna kommer att öka efterfrågan på granskningstjänster. Samtidigt minskar antalet revisorer i Sverige, vilket kan leda till högre priser på revisionstjänster. Att endast tillåta auktoriserade revisorer att granska hållbarhetsrapporter riskerar att förstärka den redan befintliga koncentrationen på marknaden, vilket kan göra det svårt för mindre aktörer att konkurrera om uppdrag hos företag som behöver granskning av både finansiell och hållbarhetsrapportering.

Utöver frågor om konkurrens och kostnaden för granskningstjänster anses det även vara viktigt att bygga upp granskningskompetens om hållbarhet. Behovet av kompetensuppbyggnad hos svenska företag och organisationer är stort och växer, särskilt med tanke på att EU nyligen har infört flera nya och omfattande regelverk. Ett sätt att främja kompetensuppbyggnad är att skapa en marknad där aktörer med expertis inom hållbarhetsfrågor kan utföra granskningsuppdrag som oberoende konsulter.

Uppdraget ska redovisas senast den 29 maj 2026. Cederquist följer noggrant den regulatoriska utvecklingen på hållbarhetsområdet. Hör gärna av er om ni vill veta mer.