När räcker ett e-postmeddelande för att avbryta preskription?

Ett e-postmeddelande som är otydligt formulerat kan få stor rättslig betydelse. I ett nytt avgörande slog Göta hovrätt fast att två e-postmeddelanden tillsammans var tillräckligt tydliga för att bevara en beställares rätt till skadestånd enligt ABK 09 kap. 5 § 6.

Bakgrund

I januari 2021 ingick en beställare (”Käranden”) och en konsult (”Svaranden”) ett uppdragsavtal (”Konsultavtalet”) om mätansvarstjänster vid ett spår- och kontaktledningsbyte på en järnvägssträcka. Käranden utförde uppdraget som totalentreprenör åt Trafikverket. Svaranden var konsult åt Käranden och därmed underkonsult i förhållande till Trafikverket. ABK 09 gällde för Konsultavtalet.

Efter att Käranden utfört spårbytet inträffade en olycka på järnvägssträckan den 14 november 2021. Den efterföljande utredningen visade att rälsförhöjningen var felaktig i förhållande till den projekterade förhöjningen vid olycksplatsen och på flera andra delar av sträckan.

Det var ostridigt att Käranden hade skickat flera e-postmeddelanden till Svaranden inom tre månader från den tidpunkt då Käranden fått ”skälig anledning att anta” att Svaranden var ansvarig för skadan. Den 23 november 2021 ansågs Käranden ha fått sådan skälig anledning och skickade samma dag ett e-postmeddelande till Svaranden (”Novembermeddelandet”):

”Vi vill informera om att vi har gjort ett felaktigt utförande i produktion baserat på underlag distribuerad av er mätansvarig, ES. ES har skickat underlag som använts i produktionen som inte var den slutgiltiga och korrekta bygghandlingen var färdigställd. Detta har orsakat skada för oss.

De data ES har skickat är xml data som är grund för framtagning av bygghandling (projekterat av TrV via Sweco), Systra vår projektör projekterat utifrån denna data.

Vi kommer med en formell skrivning kring detta baserat på kontrakten mellan oss, men vi vill meddela detta då det bör vara en försäkringsfråga.”

Käranden skickade därefter ytterligare e-postmeddelanden till Svaranden, bl.a. ett den 25 januari 2022 (”Januarimeddelandet”):

”Enligt tidigare mail har LW uppfattningen att Mitta har orsakat LW en skada som skall anmälas som ett försäkringsärende enligt ABK09. Skadan har uppkommit då Mitta i egenskap av mätansvarig har lämnat fel underlag till LWs personal för spårriktningen som inneburit felaktiga rälsförhöjningar som behöver korrigeras i efterhand.

Skadans omfattning är ännu ej känd och under utredning men vi ber er att anmäla skadan till ert försäkringsbolag och återkomma med skadenummer och kontaktuppgifter. Vår bedömning är att skadans omfattning är stor och kommer överstiga 120 prisbasbelopp.”

Käranden grundande sitt yrkande på de handlingar som Svaranden tillhandahållit Käranden inom ramen för Konsultavtalet och där de felaktiga rälsförhöjningarna angavs.

Svaranden invände bl.a. att Kärandens skadeståndskrav var preskriberat enligt ABK 09 kap. 5 § 6, eftersom varken November- eller Januarimeddelandet var tillräckligt tydliga för att ett skadeståndskrav skulle anses ha framställts i tid.

På parternas begäran prövade tingsrätten genom mellandom om Käranden genom November- och/eller Januarimeddelandet hade framställt ett skadeståndskrav inom tidsfristen i ABK 09 kap. 5 §6.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att varken November- eller Januarimeddelandet innehöll något uttryckligt skadeståndskrav. När det gällde Novembermeddelandet framhöll tingsrätten särskilt att ett uttryckligt krav saknades, att den som påståtts ha gjort fel var Käranden och att det var oklart för vilken part som Käranden menade att ”det bör vara en försäkringsfråga”.

Däremot ansåg tingsrätten att Januarimeddelandet var tillräckligt tydligt för att utgöra ett skadeståndskrav enligt ABK 09 kap. 5 § 6. Skälen var att meddelandet innehöll ett påstående om skada som implicerade ett skadestånd, en tydlig uppmaning till Svaranden att anmäla skadan till sin försäkringsgivare och en uppskattning av skadans belopp.

Frågan blev därefter om skadeståndskravet var tillräckligt preciserat för att bryta preskriptionsfristen enligt ABK 09 kap. 5 § 6. Tingsrätten ansåg att varken November- eller Januarimeddelandet, vare sig var för sig eller tillsammans, var tillräckligt preciserade för att Svaranden skulle kunna förstå grunden för Kärandens anspråk eller bedöma dess rimlighet.

Kärandens skadeståndsanspråk ansågs därför ha preskriberats enligt ABK 09 kap. 5 § 6.

Hovrättens bedömning

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att Januarimeddelandet innebar att ett skadeståndskrav hade framställts enligt ABK 09 kap. 5 § 6. Den centrala frågan var därför om kravet var tillräckligt tydligt för att ha preskriptionsbrytande verkan.

Med utgångspunkt i de tolkningsprinciper för standardavtal som HD slagit fast i NJA 2015 sid. 862, särskilt om korttidspreskriptionsvillkor, konstaterade hovrätten att det vid tillämpningen av ABK 09 kap. 5 § 6 kan ställas något högre krav på ett meddelandes innehåll än enligt 5 § preskriptionslagen (1981:130). Hovrätten motiverade detta med att parterna ”vid konsultavtal av det slag som nu är i fråga får förutsättas ha god kännedom om varandras förutsättningar och förhållanden inom ramen för vad som avtalats samt syftet med ett korttidspreskriptionsvillkor”.

Vid bedömningen av om November- och Januarimeddelandena utgjorde ett tillräckligt preciserat skadeståndskrav beaktade hovrätten både avtalsförhållandet mellan parterna och att de tidigare samarbetat med varandra i spår- och ledningsarbete. Mot den bakgrunden, och med hänsyn till den korta tidsfristen i ABK 09 kap. 5 § 6, ansåg hovrätten att det måste ha framgått tillräckligt tydligt för Svaranden på vilka omständigheter Kärandens skadeståndsanspråk grundade sig. Enligt majoriteten i hovrätten var meddelandena därför tillräckligt preciserade och hade preskriptionsbrytande verkan enligt ABK 09 kap. 5 § 6. Ett hovrättsråd var dock skiljaktig och ansåg att Käranden inte framställt ett tillräckligt preciserat skadeståndskrav.

Hovrättens avgörande klargör vilka krav som kan ställas på innehållet i ett skadeståndskrav för att det ska få preskriptionsbrytande verkan enligt ABK 09 kap. 5 § 6. Särskilt värt att notera är att kravet enligt hovrätten inte bara ska läsas mot bakgrund av det omtvistade avtalsförhållandet, utan också i ljuset av den övergripande partsrelationen.

Hovrättens dom har överklagats till Högsta domstolen, som förväntas ta beslut i frågan om prövningstillstånd till hösten.

Lärdomar från avgörandet

Följande praktiska lärdomar kan dras från avgörandet.

Skriv tydligt att ni framställer ett skadeståndskrav som ni håller motparten ansvarigt för. Hovrätten godtog förvisso e-postmeddelandena i det aktuella fallet, men markerade samtidigt att kraven enligt ABK 09 kap. 5 § 6 är något högre än enligt 5 § preskriptionslagen. Det är alltså riskabelt att enbart nöja sig med antydningar om skada eller försäkringsfrågor.

Beskriv kärnan i felet direkt i reklamationen. Avgörandet visar att mottagaren måste kunna förstå vilket underlag eller vilken prestation som påstås vara felaktig, vilken typ av fel som görs gällande och vilken skada som påstås ha uppkommit. Ett allmänt missnöje är inte tillräckligt.

Vänta inte på den fullständiga skadeutredningen innan krav framställs. Hovrätten accepterade att skadans omfattning ännu inte var klarlagd, men fäste vikt vid att kravet ändå framförts i tid och i ett tydligt avtalsmässigt sammanhang. Den praktiska lärdomen är alltså att skicka ett tydligt krav tidigt och därefter fylla på med detaljer allt eftersom. Det minimerar riskerna för rättsförlust.