I en ny utredning föreslås att det ska införas en rätt för enskilda att i vissa fall kunna få ersättning för sina kostnader för att driva processer i förvaltningsdomstol. Detta är ett tydligt skifte i förhållande till det nu gällande systemet där enskilda personer eller företag förutom i undantagsfall, kan tvingas bära stora kostnader för att tillvarata sina rättigheter mot det allmänna i förvaltningsdomstol som inte ersätts, även i fall där är en myndighet gjort fel.
Utredningen om rättsliga biträden och rättegångskostnader har nyligen lämnat över sitt betänkande Rättssäkerhetens pris[1] till regeringen. I det omfattande betänkandet föreslås bl.a. att det ska införas en rätt för enskilda att i vissa fall få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsmål.
Enskilda har traditionellt förväntats klara av att föra sin egen talan i förvaltningsmål, främst med hänvisning till förvaltningsdomstolarnas utredningsskyldighet. Enskilda har därför inte tillerkänts en rätt till ersättning för sina processkostnader för att föra talan mot del allmänna. I takt med att regleringar och processer har blivit alltmer komplicerade har det pekats på det orättvisa och ojämlika i att enskilda personer eller företag tvingas bära stora kostnader för att tillvarata sina rättigheter mot det allmänna i förvaltningsdomstol som inte ersätts, även i fall där är en myndighet gjort fel. Det finns också en risk för att det nuvarande systemet leder till att enskilda avstår från att tillvarata sin rätt mot myndigheter eftersom kostnaderna riskerar att bli större än vad den enskilde själv kan bära.
Den möjlighet som i dagsläget finns för enskilda till ersättning för sådana processkostnader är att stämma motparten i ett skadeståndsmål eller att inleda ett sådant ärende hos Justitiekanslern. Det medför ytterligare kostnader både för den enskilde och för det allmänna. Utredningen konstaterar att den nuvarande ordningen kan innebära en risk för att enskilda, som har haft befogade rättegångskostnader i ett förvaltningsmål, inte tillförsäkras en rättvis rättegång.
Frågan om en rätt till rättegångskostnader i förvaltningsmål ska införas har utretts flera gånger tidigare utan att det har lett till förändringar.
Den senaste utredningen föreslår emellertid en ny ordning som innebär att en allmän förvaltningsdomstol ska kunna pröva en enskild parts yrkande om ersättning för rättegångskostnader inom ramen för ett förvaltningsmål.
Förslaget innebär i korthet att den allmänna parten (t.ex. en myndighet) ska ersätta den enskilde partens (en person eller ett företag) processkostnader om det är oskäligt att den enskilde själv ska stå för kostnaderna. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om kostnaderna har varit befogade med hänsyn till utgången i målet, sakens beskaffenhet och målets betydelse för den enskilde.
Det som föreslås är alltså en begränsad möjlighet till ersättning men ersättning kommer inte alltid att tillerkännas när den enskilda har fått framgång i domstolen, utan endast om det vore oskäligt om ingen ersättning skulle utgå.
Den ersättning som den enskilda kan tillerkännas enligt förslaget är den enskildes kostnader för ombud, biträde eller utredning. Ersättning kan däremot inte beviljas för den enskildes eget arbete eller tidsspillan eller i övrigt för kostnader för sådant arbete som parten själv har utfört med anledning av målet.
Utredningen föreslår även en särskild kostnadsregel i förvaltningsmål där enskilda är motparter till varandra. I sådana mål ska domstolen kunna förplikta den förlorande parten att ersätta den vinnande parten för dennes rättegångskostnader. Här närmar man sig den ordning som gäller för tvistemål i allmän domstol.
Vidare föreslås en reglering om ett solidariskt ansvar när parter ansvarar för samma rättegångskostnad, dock inte till den del en av dem har orsakat en kostnad genom vårdslöshet eller försummelse.
Det är osäkert hur den föreslagna regleringen kan komma att tillämpas i upphandlingsmål där den leverantör som får sitt anbud angripet av en klagande leverantör kan bjudas in i processen för att försvara sitt anbud.
Det är också oklart i vilken utsträckning enskilda som är företag ska kunna tillerkännas ersättning för sina processkostnader eftersom en förutsättning är att det ska vara oskäligt om ersättning inte skulle utgå. Det intryck som ges är att utredningen främst haft enskilda individer eller mindre företag framför ögonen.
Även om det är en begränsad möjlighet till ersättning för processkostnader som föreslås är utredningens förslag ändå ett positivt steg i rätt riktning.
[1] SOU 2025:111.