Ny utredning om lagändringar för en effektiv och behovsbaserad digital vård

I juni 2022 gav den tidigare regeringen generaldirektören för Läkemedelsverket i uppdrag att biträda Socialdepartementet med att utreda hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen och kontinuitetsbaserad digifysisk primärvård med god tillgänglighet där samtliga aktörer tillsammans arbetar för att tillgodose patienternas behov av en god och nära vård.

Utredningen har nu presenterats och innehåller ett flertal förslag på lagändringar om digital vård.*

Förslagen grundas på ett antal centrala utgångspunkter, bland annat att det krävs åtgärder för att säkerställa principen om vård efter behov och kostnadseffektivitet samt att specialiserad digital öppen vård har svårt att hitta en egen plats i systemet.

Nedan lyfter vi några av de viktigare delarna i utredningens förslag.

Begreppet distanskontakt definieras och sådan vård ska kunna erbjudas inom patientens hemregion

Ett av utredningens förslag är att begreppet ”distanskontakt” definieras. Begreppets innebörd föreslås vara en vårdkontakt i öppen vård där hälso- och sjukvårdspersonalen och patienten är rumsligt åtskilda. Samtidigt föreslås att regionerna ska erbjuda patienter distanskontakt om det inte bedöms vara nödvändigt att vården utförs genom fysisk kontakt. Patienten bör alltså kunna erbjudas distanskontakt inom den egna regionen, där detta bedömts medicinskt lämpligt, utan att behöva söka sig till utomlänskontakter för att kunna få vård på distans.

Ersättning vid distanskontakt utanför patientens hemregion

Ett annat förslag är att patientens hemregion inte ska vara skyldig att ersätta kostnaden för distanskontakt som erbjuds av en annan region om distanskontakten inte har föregåtts av en adekvat behovs- och lämplighetsbedömning enligt grunder som beslutas av den region som erbjuder vården. Om en sådan bedömning inte har gjorts inför en distanskontakt får vårdregionen själv bära kostnaden för vården. Regionerna bör därför i sina vårdavtal med privata vårdgivare inom öppenvården reglera att digitala vårdtjänster endast ersätts om regionen har fattat beslut om hur behovs- och lämplighetsbedömningen ska gå till och det beslutet har följts av utföraren.

I utredningen anges att många nationellt verksamma digitala vårdgivare väljer att etablera sig i regioner som har beslutat om en låg patientavgift för digitala vårdkontakter och att det kan antas att patientavgiftens storlek har särskilt stor betydelse vid valet av vårdgivare vid digitala kontakter. För att undvika att patientavgiftens storlek driver patienter att söka utomlänsvård när ett likvärdigt utbud av utförare och vårdtjänster finns i den egna regionen föreslår utredningen att det ska vara patientens hemregion som ska bestämma patientavgiften för primärvård och annan öppen vård som erbjuds av en annan region genom distanskontakt.

Uppdrag om att sammanställa underlag för när distanskontakt är lämplig

Utöver förslagen till lagändringar så föreslår utredningen att ett antal myndighetsuppdrag ska lämnas, bland annat att SBU ges i uppdrag att sammanställa befintlig forskning om när det lämpar sig respektive inte lämpar sig med hälso- och sjukvård via distanskontakt. Sammanställningen ska kunna utgöra underlag för regionerna när det utvecklar sina digitala tjänster, men också vid anlitande av privata digitala vårdgivare för att värdera att tjänsten är patientsäker och ändamålsenlig.

Utredningens förslaget är nu ute på remiss med sista svarsdag den 12 december 2023.

* Effektiv och behovsbaserad digital vård, Ds 2023:27