Patent- och marknadsöverdomstolen har upphävt Patent- och marknadsdomstolens avgörande om konkurrensskadeavgift för Tapwell. Domstolens majoritet ansåg att Tapwells ensidiga uttalanden om återförsäljarnas prissättning och den övriga bevisningen inte var tillräckliga för att visa att det fanns ett konkurrensbegränsande avtal. Domstolen tog därför inte ställning till om agerandet utgjorde en konkurrensbegränsning genom syfte.
Den 30 juni 2026 upphävde Patent- och marknadsöverdomstolen Patent- och marknadsdomstolens beslut att inte ändra Konkurrensverkets beslut att påföra Tapwell konkurrensskadeavgift för påstådd vertikal prisstyrning. Konkurrensverket hade gjort gällande att Tapwell hade begränsat två återförsäljares möjlighet att själva bestämma sina försäljningspriser online genom en policy enligt vilken Tapwells produkter inte fick säljas till ett pris som understeg leverantörens rekommenderade pris minus 10 procent.
I avgörandet avseende Konkurrensverkets beslut fann Patent- och marknadsdomstolen att Tapwells agerande utgjorde en konkurrensbegränsning genom syfte i form av vertikal prisstyrning och fastställde därför Konkurrensverkets beslut att påföra Tapwell konkurrensskadeavgift om sammanlagt 16,9 miljoner kronor (cirka 1,5 miljoner euro). Tapwell överklagade avgörandet till Patent- och marknadsöverdomstolen.
Patent- och marknadsöverdomstolen upphävde domen och Konkurrensverkets beslut. Domstolen fann att Konkurrensverket, på grund av motsägelser i verkets talan, inte hade visat att Tapwell hade genomfört en prispolicy som återförsäljarna hade samtyckt till att följa.
Konkurrensverket har bevisbördan för att visa att det finns ett konkurrensbegränsande avtal. Detta krävde bevisning som visade att Tapwell och återförsäljarna hade uppnått en samstämmig vilja om att återförsäljarna inte självständigt skulle bestämma sina återförsäljningspriser.
Konkurrensverkets bevisning bestod huvudsakligen av kommunikation mellan Tapwell och återförsäljarna samt annan indiciebevisning. Det fanns inga skriftliga avtal eller direkt bevisning om muntliga överenskommelser mellan parterna. Bevisningen visade visserligen att Tapwell ensidigt hade uttryckt uppfattningen att återförsäljarna inte borde prissätta produkterna under den angivna nivån, det vill säga rekommenderat pris minus 10 procent. Domstolen konstaterade dock att prisrelaterad kommunikation mellan leverantörer och återförsäljare kan vara naturlig och kommersiellt motiverad. Sådan kommunikation visar därför inte i sig att det finns ett konkurrensbegränsande avtal.
Patent- och marknadsöverdomstolen pekade på flera omständigheter som talade emot Konkurrensverkets talan. Många återförsäljare följde exempelvis inte Tapwells policy och Konkurrensverket hade varken påstått eller visat att Tapwell hade vidtagit sanktioner eller repressalier mot återförsäljare som avvek från prispolicyn. Domstolen identifierade även alternativa förklaringar till kommunikationen och återförsäljarnas prisbeslut, bland annat pristransparens online, prissättningsalgoritmer, kampanjrabatter och prispress från större återförsäljare. Återförsäljarnas missnöje med konkurrenternas låga priser kunde på motsvarande sätt återspegla ett kommersiellt intresse av att undvika prispress snarare än ett samtycke till konkurrensbegränsande samordning.
En av de tre domarna var skiljaktig och ansåg att bevisningen var tillräcklig för att visa att det hade förekommit fortlöpande avtal eller samordnade förfaranden mellan Tapwell och återförsäljarna. Enligt den skiljaktiga domaren förändrades inte denna slutsats av att återförsäljarna och Tapwell hade haft lagenliga diskussioner om inköpspriser och rabatter. Den skiljaktiga domaren ansåg även att prispolicyn utgjorde en konkurrensbegränsning genom syfte i form av vertikal prisstyrning. Eftersom majoriteten fann att något avtal inte hade visats tog domstolen inte ställning till om Tapwells agerande utgjorde en konkurrensbegränsning genom syfte.
*Patent- och marknadsöverdomstolens beslut i mål nr PMÄ 5160-25