Personligt betalningsansvar för faktiska företrädare
Enligt 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen kan ett bolags styrelseledamöter åläggas personligt ansvar för bolagets förpliktelser om styrelsen har underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning vid tecken på kritisk kapitalbrist i bolaget. I ett avgörande från Högsta domstolen den 15 maj 2025 utvidgas ansvarskretsen till att omfatta även sådana företrädare som, utan att vara styrelseledamöter, i realiteten utövar ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet.
Bakgrund till målet
A.A. och B.B. var styrelseledamöter i ett moderbolag och ägde hälften vardera av aktierna i detta. Moderbolaget var enda ägare till ett dotterbolag, som i sin tur ägde fyra aktiebolag. I ett av dessa aktiebolag (”Bolaget”), var B.B styrelseledamot och A.A. styrelsesuppleant. Efter en period av ekonomiska problem försattes bolaget i konkurs. Med grund i att bolagets ekonomiska förhållanden varit sådana att styrelsen haft en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning, väckte en borgenär talan om personligt ansvar för A.A. och B.B.
Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd för frågan om A.A., utan att vara styrelseledamot i bolaget, var personligt ansvarig för bolagets förpliktelser enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen.
Högsta domstolens bedömning
Inledningsvis konstaterade Högsta domstolen att aktiebolagslagens ansvarsregler förutsätter att bolagen styrs av de företrädare som anges i lagen. Dessa så kallade legala företrädare – exempelvis bolagets styrelseledamöter och verkställande direktör – kan åläggas personligt ansvar vid vissa angivna situationer. Det förekommer emellertid att bolag organiseras så att det vid sidan av de legala företrädarna finns ytterligare personer som utövar ett bestämmande inflytande över styrningen, så kallade faktiska företrädare.
För att inte bolagsföreträdares ansvar ska kunna undgås jämställs faktiska och legala företrädare i vissa ansvarsfrågor. Enligt ordalydelsen i 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen omfattas emellertid endast styrelseledamöter av det personliga betalningsansvaret vid styrelsens underlåtenhet att upprätta en kontrollbalansräkning. Högsta domstolen prövade därför om det förelåg tillräckliga skäl för att tillämpa bestämmelsen analogt på faktiska företrädare.
Enligt paragrafens andra stycke kan en faktisk företrädare åläggas personligt ansvar om denne handlar på bolagets vägnar med vetskap om styrelsens underlåtenhet. Detta talade enligt Högsta domstolen mot en analog tillämpning av första stycket. Däremot talade intresset bakom bestämmelsen, framför allt borgenärsskyddet, starkt för att även de faktiska företrädarna ska kunna hållas ansvariga på samma sätt som styrelseledamöterna. Enligt Högsta domstolen utgjorde detta tillräckliga skäl för att även låta faktiska företrädare omfattas av regeln i 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen. Tillämpningen kan dock endast bli aktuell om en person konstateras ha en sådan maktposition att denne, ensam eller med andra, avgör vilka åtgärder som ska vidtas eller underlåtas. Det är alltså en undantagsregel som ska tillämpas med försiktighet.
Efter att ha klargjort bestämmelsens tillämplighet på faktiska företrädare bedömde Högsta domstolen om A.A. skulle anses ha haft en sådan ställning i bolaget. Högsta domstolen utgick i detta avseende från hovrättens utredning om de faktiska omständigheterna rörande A.A:s roll. I hovrätten konstaterades att koncernbolagen varit inbördes beroende av varandra och att koncernens verksamhet bedrevs gemensamt av A.A. och B.B. Koncernen använde ett upplägg där Bolaget lånade ut pengar till övriga koncernbolag, något som bidrog till Bolagets ekonomiska svårigheter. Även fast B.B. var ensam styrelseledamot behövde A.A. godta hans åtgärder för Bolagets räkning.
Högsta domstolen fastslog därför att den ställning som hovrätten funnit att A.A. intog i bolaget innebar att han var en sådan faktisk företrädare som 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen ska tillämpas på. A.A. hade därför ett personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser under perioden som styrelsen var skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning.
Skiljaktig mening – en analog tillämpning står i strid med lagtexten
Ett justitieråd var skiljaktigt och anförde att bestämmelsen inte kan tillämpas på andra personer än de i lagen föreskrivna. En analog tillämpning skulle inte vara förenligt med de krav på tydlighet och säkerhet som bör ställas på en sådan ansvarsbestämmelse. Dessutom hade lagstiftaren kunnat överväga denna alternativa tillämpning vid utformningen av bestämmelsen, men genom lagtextens lydelse valt att andra företrädare inte skulle omfattas av ansvaret.
Domens betydelse
Avgörandet innebär att andra personer än enbart styrelseledamöter kan bli föremål för personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen, under förutsättning att personen har haft ett i realiteten bestämmande inflytande över de åtgärder som styrelsen är skyldig att vidta enligt paragrafen. Dessutom öppnar Högsta domstolen för att vissa bolagsrättsliga regler kan tillämpas analogt, utan att lagstiftaren har givit uttryck för att det är tanken med bestämmelsen.
