Rabatter i miljardklassen – men beställarna ser inte pengarna

Konkurrensverket konstaterar i en ny rapport att omfattande retroaktiva rabatter på byggmaterial inom installationsbranschen motverkar pristransparensen i byggsektorn. Den bristfälliga transparensen riskerar att leda till onödigt stora materialkostnader och missgynnande av kostnadseffektiva leverantörer. Konkurrensverket vill se en ökad användning av fast pris, tydligare avtalsvillkor och en särskild reglering på området.

Bakgrund

Konkurrensverket fick hösten 2024 i uppdrag av regeringen att kartlägga hur pristransparensen på byggmaterial påverkar prisbildning, konkurrens och kostnader i byggsektorn. Resultatet har nu presenterats i rapporten Pristransparens på byggmaterial (Rapport 2025:6). Särskilt fokus ligger på installationsbranschen (el och VVS).

Omfattande direkta och retroaktiva rabatter på byggmaterial skapar enligt rapporten svårigheter för beställare att överblicka de verkliga materialkostnaderna hos en entreprenör. Effekterna bedöms vara särskilt problematiska i offentlig sektor, där upphandlande myndigheter har begränsade möjligheter att förhandla samt långtgående krav på transparens och ansvarsfull hantering av skattemedel.

Rabatter i miljardklassen och bristfällig insyn

I rapporten görs en uppdelning mellan direkta och retroaktiva rabatter. Direkta rabatter dras av direkt vid köptillfället, och bland grossisterna i installatörsbranschen landade dessa under perioden 2021-2023 på i genomsnitt 63-65 procent i förhållande till priserna i bruttoprislistorna, vilket avspeglar att kunderna i praktiken betalar betydligt mindre än vad som framgår av prislistor. Konkurrensverket anser dock inte att de direkta rabatterna är problematiska ur transparenssynpunkt, eftersom dessa i regel framgår av fakturan.

Retroaktiva rabatter utbetalas av grossister till installatörsbolag i efterhand. Under perioden 2021-2023 landade dessa i genomsnitt på drygt åtta procent av fakturanettot. För stora kunder uppgick motsvarande siffra till drygt 19 procent. Bara under 2023 uppgick utbetalningarna till cirka 4,4 miljarder kronor.

De största problemen ur transparenssynpunkt är kopplade till de retroaktiva rabatterna, eftersom en avsevärd del av dessa inte redovisas för beställaren. Av rapporten framgår att många beställare inte har kännedom om de retroaktiva rabatter som betalas ut från materialleverantörer till entreprenörer och underentreprenörer. Utbetalningar som sker centralt i en koncern, samt sekretessklausuler i leverantörsavtal, är bidragande orsaker till beställarnas bristfälliga insyn.

Baksidan av den bristande pristransparensen

Beställaren hamnar i en särskilt svår sits när aktuell entreprenör ska ersättas enligt löpande räkning och självkostnadsprincipen. I dessa fall ersätts entreprenören för kostnader som redovisats. Fakturan utgår i regel från grossistens fakturanetto snarare än den summa som entreprenören faktiskt betalar efter retroaktiva rabatter, vilket skapar incitament för entreprenören att hålla uppe fakturerade materialpriser. Enligt rapporten kan beställaren på så vis betala miljontals kronor i ytterligare ersättning till entreprenören.

Ur konkurrenssynpunkt kan det konstateras att en entreprenör med betydande retroaktiva rabatter kan lämna lägre priser på andra delar av leveransen (såsom arbete) och tjäna igen dessa pengar på materialet. Rapporten konstaterar att den bristfälliga pristransparensen på så vis riskerar att snedvrida konkurrensen så att de mest kostnadseffektiva leverantörerna missgynnas till förmån för stora leverantörer med starkare förhandlingsposition.

Konkurrensverkets förslag på åtgärder

Inledningsvis konstaterar Konkurrensverket att problemen med retroaktiva rabatter påtalats under lång tid utan att de har lösts. Detta talar, enligt Konkurrensverket, för att mer ingripande åtgärder behövs. Konkurrensverket saknar idag de verktyg som ett nytt konkurrensverktyg skulle ge att implementera tydligare åtgärder. Konkurrensverket föreslår t.ex. att en reglering införs som innebär att leverantörer måste redovisa erhållna rabatter till den upphandlande myndigheten.

Konkreta åtgärdsförslag som Konkurrensverket lyfter fram riktar sig främst till offentliga beställare, vilka Konkurrensverket tror kan göra en skillnad på marknaden genom hur kravställningen i upphandlingar utformas. Dessa åtgärder är även av karaktären att de kan genomföras direkt och utan krav på ny reglering. Ett sådant agerande skulle även kunna få till effekt att privata beställare också kan ställa samma krav. Konkurrensverket föreslår bl.a. att offentliga beställare ska:

• använda upphandlingsformen fast pris i högre utsträckning.
• konkurrensutsätta materialkostnaderna redan i upphandlingsprocessen.
• ställa upp tydliga avtalsvillkor om hur rabatter ska användas när självkostnadsprincipen används, t.ex. att alla rabatter kopplade till materialets inköpskostnad ska tillfalla beställaren.