Reformering av avfallslagstiftningen
Från den 1 juni 2026 föreslås en ett helt omarbetat 15 kapitel i miljöbalken träda i kraft, innebärande bland annat en utökad och förtydligad ansvarskedja för avfallshanteringen, förändrad ansvarsfördelning mellan kommuner och företag samt en enklare hantering av vissa schaktmassor.
Bakgrund
Regeringen har i proposition 2025/26:108 föreslagit en genomgripande reform av avfallsbestämmelserna i miljöbalken. Syftet är att förebygga uppkomsten av avfall, öka materialåtervinningen och skapa mer långsiktiga och förutsägbara regler. Förslagen ska också göra det lättare att investera i nya tekniska lösningar och cirkulära affärsmodeller.
Bakgrunden är att Sverige i dag ligger tydligt under EU:s mål om materialåtervinning av kommunalt avfall. Materialåtervinningsgraden har under flera år legat runt 39 viktprocent, samtidigt som målet för 2025 är 55 viktprocent. Europeiska kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige och varnat för att även målen för 2030 och 2035 riskerar att missas. Samtidigt betalar staten en betydande avgift till EU för plastförpackningsavfall som inte återvinns.
Ny struktur i 15 kap. miljöbalken
Kärnan i propositionen är ett helt omarbetat 15 kap. miljöbalken om avfall och förebyggande av avfall. Kapitelinledningen förtydligar att reglerna ska främja en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, en effektiv resurshantering och att EU:s mål om materialåtervinning nås. Centrala begrepp som avfall, kommunalt avfall, avfallsproducent, avfallsinnehavare och materialåtervinning samlas och moderniseras.
Avfallshierarkin – att i första hand förebygga avfall, sedan förbereda för återanvändning, därefter materialåtervinning och i sista hand bortskaffande – lyfts fram tydligare. För den som ansvarar för att avfall blir behandlat klargörs uttryckligen att ansvaret omfattar både att välja rätt behandlingsmetod och att bära kostnaderna för hela hanteringen.
Utökad och förtydligad ansvarskedja
En av de mest praktiskt betydelsefulla delarna är en ny och mer detaljerad ansvarskedja för avfallshanteringen. Utgångspunkten är att varje avfallsproducent och varje avfallsinnehavare ansvarar för all hantering av sitt avfall, om inte ansvaret enligt lag ligger på kommunen eller omfattas av ett särskilt producentansvar. Det tydliggörs också när ansvaret upphör och när det går över till en ny avfallsinnehavare.
För handlare, mäklare och transportörer införs tydligare regler om ansvar och kontroll. Den som lämnar avfall till någon annan ska kontrollera att mottagaren har nödvändiga tillstånd, godkännanden eller dispenser. Om sådan kontroll inte gjorts kan både den tidigare och den nya avfallsinnehavaren hållas ansvariga. Det ställer högre krav på avtal, uppföljning och interna rutiner hos de företag som köper, säljer eller transporterar avfall.
Förändrad ansvarsfördelning mellan kommuner och företag
För kommunerna fastställs fortsatt ett huvudansvar för hanteringen av hushållens avfall och annat kommunalt avfall som liknar hushållsavfall. Samtidigt begränsas kommunens ansvar på några viktiga punkter. Detaljhandeln får ett eget ansvar för det kommunala avfall som uppkommer i butiksverksamheten, och yrkesmässiga verksamheter får motsvarande ansvar för avfall som utgörs av förbrukat matfett, förbrukat kontorspapper och returpapper.
Kommunerna föreslås samtidigt få ett uttryckligt andrahandsansvar. Om en avfallsproducent i detaljhandeln eller annan verksamhet inte kan hitta kommersiella lösningar på rimliga villkor – till exempel om utbudet av tjänster är bristfälligt, transportavstånden orimligt långa eller avtalsvillkoren oskäliga – ska producenten kunna begära att kommunen tar över ansvaret under en begränsad period. På så sätt får kommunerna rollen som ett säkerhetsnät när marknaden inte fungerar.
Enklare hantering av vissa schaktmassor
För bygg- och anläggningssektorn innebär propositionen en viktig förändring för hanteringen av schaktmassor. I dag omfattas även icke-förorenade schaktmassor som uppkommer vid bygg- och infrastrukturprojekt av avfallslagstiftningen, vilket ofta leder till långväga transporter till deponi.
En ny bestämmelse föreslås innebärande att icke-förorenade schaktmassor inte ska omfattas av avfallsreglerna om det är säkerställt att materialet används i sitt naturliga tillstånd, för byggnads- eller anläggningsändamål, på den plats där arbetena utförs och på ett sätt som inte skadar människors hälsa eller miljön. I praktiken öppnar det för att rena massor kan användas för till exempel bullervallar eller landskapsmodellering, även om detta inte är nödvändigt för genomförandet av projektet, utan att deponireglerna behöver tillämpas.
Detta kan ge både klimatmässiga och ekonomiska vinster, men ställer samtidigt krav på tydliga bedömningar av om massorna verkligen är icke-förorenade och om användningen håller sig inom de ramar som lagen ställer upp.
Vad betyder förslagen i praktiken?
För detaljhandeln och andra verksamheter som producerar kommunalt avfall i form av förbrukat matfett, kontorspapper och returpapper blir det viktigt att kartlägga avfallsflödena och säkerställa att det finns avtal och system på plats när reglerna träder i kraft.
Avfallsaktörer, handlare, mäklare och transportörer behöver se över sina avtal och interna rutiner för att leva upp till de nya kontroll- och ansvarskraven. Det kan handla om att systematisera kontroller av kunders och samarbetspartners tillstånd, dokumentera överlämnanden av avfall och säkerställa att avfallshierarkin beaktas i den praktiska hanteringen.
För bygg- och anläggningsbranschen öppnar undantaget för icke-förorenade schaktmassor möjligheter att i större utsträckning återanvända massor lokalt. Samtidigt görs det tydligt att undantaget bara gäller rena massor och under förutsättning att användningen inte medför risker för människors hälsa eller miljön. Utredningar och dokumentation kring föroreningsgrad och användning blir därför centrala.
