Riksdagen har beslutat att uranbrytning ska bli tillåtet i Sverige från och med den 1 januari 2026

Den 5 november 2025 antog riksdagen (2025/26:NU7) regeringens lagförslag (prop. 2024/25:203) om ändringar i miljöbalken och minerallagen (1991:45) i syfte att tillåta uranbrytning i Sverige. Lagändringarna innebär att det kommer vara möjligt att utvinna uran i Sverige och att en fullständig undersökning av berggrunden kan göras vid prospektering. De innebär även en möjlighet att söka, och under vissa förutsättningar få undersökningstillstånd och bearbetningskoncession för uran. Den återinförda möjligheten till utvinning av uran i Sverige förväntas stärka såväl Sveriges som EU:s självförsörjningsförmåga av kritiska metaller och mineral. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2026. Nedan går vi igenom vad lagändringarna innebär i korthet.

Förbudet mot utvinning av uran tas bort och uran återinförs som koncessionsmineral

Sveriges berggrund är rik på uran, och inom Europa har Sverige de största säkra och antagna tillgångarna av uranhaltiga tillgångar. Tidigare har uranbrytning i Sverige ansetts ekonomiskt olönsam, och 2018 infördes det nuvarande förbudet i 9 kap. 6 i § miljöbalken mot tillstånd till utvinning av uran. I samband med införandet av förbudet i miljöbalken avskaffades även uran som koncessionsmineral i minerallagen. Det nuvarande förbudet mot utvinning av uran och utvinning av uran som biprodukt innebär att uran i dagsläget hanteras som gruvavfall.

Till följd av ett förnyat intresse för kärnkraft har såväl efterfrågan som intresset för utvinning och prospektering av uran ökat. I och med de nya lagändringarna kommer det återigen vara möjligt att prospektera och utvinna uran i sig, samt utvinna uran som en biprodukt vid utvinning av andra metaller och mineral. Återinförandet av uran som koncessionsmineral i minerallagen medför en möjlighet att prospektera uranfyndigheter i Sverige, samt ansöka om undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession på samma sätt som för andra koncessionsmineraler.

Inskränkningar i det kommunala vetot vid utvinning i mindre omfattning

Lagändringarna innebär även att regeringens obligatoriska prövning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken tas bort i fråga om utvinning av uran i mindre omfattning. I fortsättningen kommer endast verksamheter som ska prövas av regeringen enligt kärntekniklagen (1984:3) omfattas av den obligatoriska prövningen enligt miljöbalken. Detta medför i sin tur att kravet på kommunfullmäktiges tillstyrkande av verksamheten (den kommunala vetorätten) enligt 17 kap. 6 § miljöbalken, för att regeringen ska kunna tillåta en verksamhet som prövas enligt kärntekniklagen, inskränks i motsvarande mån till att inte längre omfatta bland annat utvinning av uran i mindre omfattning.

Inskränkningen i den kommunala vetorätten vid utvinning av uran i mindre omfattning innebär dock inte att kommunerna fortsättningsvis kommer sakna inflytande på möjligheten att driva sådana småskaliga verksamheter. Kommunerna har fortfarande möjlighet att utöva inflytande genom plan- och bygglagstiftningen, då en koncession måste vara förenlig med detaljplan och områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900). Därutöver kan kommunerna avge yttrande inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningar och föra talan i tillståndsärenden (6 kap. respektive 22 kap. 6 § miljöbalken).

Påverkan på befintliga undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner

I regeringens proposition till lagändringarna framgår det att uran bör omfattas av såväl redan beviljade undersökningstillstånd som ansökningar om undersökningstillstånd som inletts före ändringarnas ikraftträdande. Företag som redan beviljats undersökningstillstånd eller påbörjat en ansökan om ett sådant tillstånd kommer således inte behöva göra en ny ansökan för att kunna påbörja undersökningar avseende uran när lagändringarna träder i kraft.

Till skillnad från undersökningstillstånd kommer dock redan beviljade, eller påbörjade ansökningar om bearbetningskoncessioner inte att inkludera uran vid lagändringarnas ikraftträdande. Detta följer av att en bearbetningskoncession endast omfattar det eller de mineral som anges i koncessionen. Företag som vill bearbeta uran kommer därför att behöva göra en ny ansökan om bearbetningskoncession för detta i samband med lagändringarnas ikraftträdande.

Konsekvenser

Enligt nuvarande rättsläge kan uran endast hanteras som avfall i samband med gruvverksamhet. De kommande lagändringarna medför en möjlighet för den som bedriver gruvverksamhet att kunna utnyttja uranets ekonomiska potential, även i samband med prospektering och utvinning av andra metaller och mineral.

Det framhålls i propositionen till lagändringarna att det i nuläget inte går att fastställa vilka faktiska effekter som lagändringarna kommer att ha på miljön. Generellt förväntas dock en utökad gruvverksamhet till följd av lagändringarna öka Sveriges nationella utsläpp av växthusgaser. Samtidigt möjliggör lagändringarna en effektivare hushållning av Sveriges naturresurser, och ett tillgodogörande av de metaller och mineral som finns tillgängliga vid redan befintlig brytning förväntas bidra till en ökad miljönytta. Avslutningsvis kan en svensk uranbrytning förväntas bidra med ett mer hållbart, miljöanpassat och socialt ansvarsfullt utbud av uran, givet de omfattande miljökrav som ställs på svensk gruvverksamhet.