Svea hovrätt klargör gränserna för hur företagsledare får hantera och kommunicera bolagsinformation vid misstankar om oegentligheter

I ett avgörande från Svea hovrätt, meddelat den 10 september 2024, dömdes en tidigare VD för grovt svindleri kopplat till vissa uttalanden som denne gjort i media. Hovrätten ansåg att uttalandena var vilseledande och att uttalandena var av sådan karaktär att de typiskt sett lett till en kurspåverkan som kan medföra skada.

Den 4 januari 2022 åtalades en tidigare VD i första hand för grovt svindleri och i andra hand för grov marknadsmanipulation. Åklagaren yrkade även att VD:n skulle dömas för röjande av insiderinformation. Målet hade sin bakgrund i en tidigare uppmärksammad penningtvättsskandal där flera nordiska banker granskats för misstänkta transaktioner i Baltikum. Den aktuella banken hamnade i fokus efter uppgifter om att stora summor pengar hade passerat genom banken.

Bakgrunden till åtalet var att Uppdrag granskning den 20 februari 2019 publicerat ett tv-program som innehöll uppgifter om att bankens dotterbolag i Baltikum historiskt kunde ha haft kopplingar till misstänkt penningtvätt. Marknaden reagerade negativt på inslaget och bankens aktiekurs föll kraftigt dagarna efter inslaget. Två dagar före publiceringen av tv-programmet höll banken ett möte med de största aktieägarna. Mötet syftade till att tillhandahålla allmän information inför den kommande årsstämman. Före mötet nämnde VD:n att Uppdrag granskning hade granskat banken och att det skulle komma ett inslag om penningtvätt i Baltikum. Vid årsstämman den 28 mars 2019 beslutade banken att inte bevilja VD:n ansvarsfrihet avseende räkenskapsåret 2018.  

I de intervjuer som låg till grund för åtalet avseende grovt svindleri uttalade VD:n i huvudsak att banken vidtagit adekvata åtgärder för att motverka penningtvätt och att banken inte hade haft några kunder som sedan tidigare varit kopplade till penningtvätt. Målet prövades av Stockholms tingsrätt, som den 25 januari 2023 friade VD:n på samtliga punkter. Enligt tingsrätten var VDns uttalanden otydliga och ofullständiga avseende bankens arbete mot penningtvätt. Enligt tingsrätten krävdes emellertid för ansvar att det förelåg en vilseledande uppgift som typiskt duger till att påverka mottagaren i en viss riktning. Tingsrätten fann inte att sådana förhållanden förelåg utan konstaterade att uttalandena närmast hade karaktär av ett sådant allmänt lovordande av ett bolag som i regel inte var straffbart.

Målet överklagades till Svea hovrätt, som meddelade dom den 10 september 2024. Hovrätten konstaterade att VD:n i två intervjuer till allmänheten och bankens intressenter spritt uppgifter som förmedlat ett vilseledande budskap om att det under åren 2007–2015 inte fanns några misstänkta penningtvättskopplingar och att banken vidtagit adekvata åtgärder för att motverka penningtvätt. Det konstaterades även att VD:n spritt dessa uppgifter trots att det förekommit indikationer i en rapport om att det funnits penningtvättskopplingar. Vidare fastslog hovrätten att VD:n endast redogjort för den del av rapporten där banken beskrevs i positiva ordalag. Efter att hovrätten konstaterat att uppgifterna var vilseledande prövade hovrätten om de vilseledande uppgifterna varit ägnade att påverka bedömningen av banken och därigenom kunnat medföra risk för skada. Hovrätten konstaterade att det inte gick att avgöra hur mycket de vilseledande uttalandena från VD:n som hade påverkat bedömningen av bankens ekonomiska ställning. Vid en sammantagen bedömning fann emellertid hovrätten att det med hänsyn till att penningtvättsfrågorna stod i marknadens och medias fokus vid tidpunkten förelåg en fara för sådan påverkan av bankens ekonomiska förhållanden som typiskt sett kunde förväntas med uttalandena och därmed medföra skada. Eftersom de vilseledande uppgifterna typiskt sett leder till en kurspåverkan som kunde medföra skada gjorde sig VD:n skyldig till brott.

Hovrätten friade däremot VD:n såvitt gällde åtalet om röjande av insiderinformation eftersom (i) de uttalanden som VD:n gjorde i samband med ägarmötet saknade konkreta uppgifter om vad granskningen skulle bestå i samt (ii) att informationen till ägarna endast ansågs utgöra ett lugnande besked.

En viktig fråga i målet rör informationsasymmetrier – dvs. skillnaden mellan information som företagsledningen besitter och vad som blir känt för marknaden och aktieägarna. Domen adresserar viktiga frågor om transparens och ledningsansvar, särskilt i sektorer som är starkt reglerade och som förväntas ha höga standarder för regelefterlevnad. Vidare får domen anses innebära ett krav på större transparens i företag som befinner sig i turbulens. Om domen vinner laga kraft kommer den sannolikt att få konsekvenser för hur företagsledare får hantera bolagsinformation vid misstankar om oegentligheter och eventuella risker i företag. Domen bekräftar att det gäller stränga ansvar för företagsledare och att de kan hållas straffrättsligt ansvariga för beslut och uttalanden till allmänheten. Företagsledare gör klokt i att noga utbilda sig i och att sätta sig in i de regelverk som är tillämpliga för informationsgivning till marknaden. Domen har ännu inte vunnit laga kraft och det återstå att se om domen kommer att överklagas till Högsta domstolen.