Artikel
2022.01.11

”Vertikaler” i blickfånget: Agentförhållande (definition och tillfällig överföring av äganderätt)

Vad handlar det om?

I den förra nedräkningen belystes att en särskild definition av agentförhållande tillämpas enligt EU:s konkurrensregler. Alla agenter i handels- eller bolagsrättslig mening kommer inte att behandlas som agenter enligt EU:s konkurrensregler.

Agenttestet enligt EU:s konkurrensregler är uppfyllt om agenten inte bär några eller endast obetydliga risker som är förknippade med de transaktioner eller förhandlingar som agenten genomför för huvudmannens räkning. Om agenttestet är uppfyllt kommer agenten anses vara en integrerad del av huvudmannen och EU:s konkurrensregler är inte tillämpliga på avtal mellan huvudmannen och agenten som avser de transaktioner som förhandlas för huvudmannens räkning. Om agenttestet inte är uppfyllt kommer reglerna som tillämpas på oberoende distributörer att behöva följas. Detta innebär till exempel att agenten inte kan tvingas tillämpa en viss bestämd prisnivå och att agenten inte kan förbjudas att göra affärer med vissa kunder eller i vissa områden.

Ett typiskt kännetecken för ett handels- eller bolagsrättsligt agentförhållande är att agenten inte förvärvar äganderätten till de relevanta produkterna. Äganderätten kommer att övergå direkt från huvudmannen till kunden utan att gå via agenten. I annat fall är det fråga om en återförsäljartransaktion mellan huvudmannen och agenten, som typiskt sett inte förenlig med ett agentförhållande från ett handels- eller bolagsrättsligt perspektiv.

Vad gäller nu?

Enligt de vertikala riktlinjerna är en agent en juridisk eller fysisk person som har befogenhet att förhandla och/eller ingå avtal på uppdrag av en huvudman, antingen i agentens eget namn eller i huvudmannens namn, för köp av varor eller tjänster från huvudmannen eller försäljning av varor eller tjänster som tillhandahålls av huvudmannen.

Definitionen omfattar flera viktiga kännetecken som är unika för agentkonceptet:

  • Både agenter som handlar i och för huvudmannens räkning och andra mellanmän som handlar i eget namn men för huvudmannens räkning (t.ex. kommissionärer) omfattas av definitionen av agentbegreppet.
  • Definitionen omfattar både inköps- och försäljningsagenter.
  • Det är agentens huvudsakliga uppgift att förhandla eller ingå avtal för huvudmannens räkning. Enligt definitionen förväntas därför inte agenten förvärva ägandet till de köpta eller sålda avtalsvarorna.

Framtiden efter den 1 juni 2022?

Under åren har det visat sig att det kan vara nödvändigt eller önskvärt att agenten tillfälligt förvärvar äganderätten till avtalsvarorna av anledningar som inte har med EU:s konkurrensregler att göra. Det är vanligtvis relaterat till skatte-, bokförings- eller redovisningslagar, lokala bestämmelser eller en kunds önskan att ha agenten som motpart istället för huvudmannen.

Kommissionens nuvarande förslag adresserar detta. Om agenten tillfälligt förvärvar äganderätten till varorna, dvs, under en mycket kort tid, medan agenten säljer varorna för huvudmannens räkning, utesluter inte detta nödvändigtvis att avtalet kan utgöra ett agentförhållande enligt EU:s konkurrensregler. I sådana fall kvarstår agentförhållandet så länge som agenten inte tar på sig några eller endast obetydliga kostnader eller risker i samband med sådan överlåtelse av egendom och agentförhållandet i övrigt.

Vad gäller i praktiken?

Det nuvarande förslaget till vertikala riktlinjer ändrar inte bedömningen av agentförhållanden enligt EU:s konkurrensregler vid en kortvarig överföring av äganderätten till varorna från huvudmannen till agenten innan sådana varor blir sålda till kunden.

Bedömningen?

Möjligheten att förvärva äganderätten till varorna under en mycket kort tid innebär en ytterligare och användbar flexibilitet för agenter i deras verksamheter. Ett sådant tillfälligt förvärv kan vara meningsfullt i en kommersiell kontext utan att tillämpningen av agenttestet (inga eller endast de minimis risker) enligt EU:s konkurrensregelverk äventyras.

Det är dock oklart varför det nuvarande förslaget till vertikala riktlinjer är begränsat till försörjningssituationer och inte omfattar inköpssituationer. Det saknas uppenbara skäl för en sådan skillnad i behandling utifrån EU:s konkurrensregler avseende en sammanhängande tillämpning av agenttestet. Underlåtenheten att ändra förslaget i denna del kan medföra en risk för en a contrario-tolkning, dvs. en motsatstolkning.

Den slutliga versionen av VBER planeras träda ikraft den 1 juni 2022.

Vill du veta mer? Stay tuned…

Vi räknar ner till den 1 juni 2020 och strävar efter att förse dig med regelbundna uppdateringar och nödvändiga juridiska kunskaper för att förbereda din verksamhet för framtiden. Besök även Distribution Law Center-plattformen (www.distributionlawcenter.com) och DLC’s LinkedIn för mycket mer information om de lagar som reglerar vertikala avtal, både utifrån konkurrensrätt och kommersiell rätt. 27 specialiserade team från hela EES arbetar för att göra plattformen till din favoritkälla för vägledning och information.

Ladda ner texten som pdf här: ”Vertikaler” i blickfånget: Agentförhållande (definition och tillfällig överföring av äganderätt)

Relevant Läsning

Hittar du inte vad du letar efter?

bg
bg